Tänka på planeringen - kapitel 7

I det sjunde kapitlet, ”Story Planning Considerations”, ger Ohler fler konkreta tips för en pedagog att tänka på i den viktiga planeringsfasen. Som utgångspunkt har han verkliga exempel.

Part of the art of writing a good story is shaping the narrative by limiting what is included so that what emerges is a focused, coherent narrative that doesn't wander (s130). Det här, tillsammans med illustrationen av ”The research box”, är nog det som jag kommer att ha störst användning av från det här kapitlet. Många av mina elever har en tendens att lämna spåret. Jag försöker med bland annat tankekartor att hålla dem tillbaka, men problemet med tankekartor är just att de är expanderbara i det oändliga. I den här boxen, där det som hör till historien finns inuti, och det som bara löst hör till finns utanför, blir det förmodligen mycket enklare att diskutera vad som ska finnas med i berättelsen.

It actually makes good sense to start at the end...(s134). Jag skulle till och med vilja påstå att detta är det uppenbara och mest vanliga stället att börja på, nämligen att fokusera på målet jag genom min berättelse vill uppnå. Sedan kan ju omständigheter kräva av en effektiv historia att den börjar i princip var som helst, vilket Ohler beskriver mycket överskådligt i sin figur på sidan 135.

The question for storytellers is not just ”what happened?” but also ”how has what happened changed me?” (s137). Just detta, att redan i planeringsstadiet diskutera de önskade inre förändringarna snarare än de yttre händelserna, tror jag är det som på allvar lägger grunden för bra historier.

”Break the rules after you understand them and can use them effectively” (s138). Det ibland så svårt att säga nej när en kreativ elev redan i sina första försök vill spränga gränser. Men jag tror att det är viktigt att vi ändå försöker uppmana dem att initialt hålla sig innanför ramarna. Sedan kan de i nästa försök undersöka effekten av att på olika sätt kliva utanför dem.