I det sjunde kapitlet, ”Story
Planning Considerations”, ger Ohler fler konkreta tips för en
pedagog att tänka på i den viktiga planeringsfasen. Som
utgångspunkt har han verkliga exempel.
Part of the art of writing a good
story is shaping the narrative by limiting what is included so that
what emerges is a focused, coherent narrative that doesn't wander
(s130). Det här, tillsammans med illustrationen av ”The
research box”, är nog det som jag kommer att ha störst användning
av från det här kapitlet. Många av mina elever har en tendens att
lämna spåret. Jag försöker med bland annat tankekartor att hålla
dem tillbaka, men problemet med tankekartor är just att de är
expanderbara i det oändliga. I den här boxen, där det som hör
till historien finns inuti, och det som bara löst hör till finns
utanför, blir det förmodligen mycket enklare att diskutera vad som
ska finnas med i berättelsen.
It actually makes good sense to
start at the end...(s134). Jag skulle till och med vilja påstå
att detta är det uppenbara och mest vanliga stället att börja på,
nämligen att fokusera på målet jag genom min berättelse vill
uppnå. Sedan kan ju omständigheter kräva av en effektiv historia
att den börjar i princip var som helst, vilket Ohler beskriver
mycket överskådligt i sin figur på sidan 135.
The question for storytellers is not
just ”what happened?” but also ”how has what happened changed
me?” (s137). Just detta, att redan i planeringsstadiet
diskutera de önskade inre förändringarna snarare än de yttre
händelserna, tror jag är det som på allvar lägger grunden för
bra historier.
”Break the rules after you
understand them and can use them effectively” (s138). Det
ibland så svårt att säga nej när en kreativ elev redan i sina
första försök vill spränga gränser. Men jag tror att det är
viktigt att vi ändå försöker uppmana dem att initialt hålla sig
innanför ramarna. Sedan kan de i nästa försök undersöka effekten
av att på olika sätt kliva utanför dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar