Detta är verkligen kul! När jag nu tar del av andras projekt (även om vi just nu är ett ganska begränsat antal som nått så här långt) så får jag så många idéer på hur jag skulle vilja förbättra mina egna! Jo, jag gjorde ju som sagt två egna. Som inspiration har jag Harry Martinsons berättelse om rymdskeppet Aniara. Efter att ha förstört jorden ger sig människor ut i rymden för att finna ett nytt hem. De hänger sig åt diverse dödssynder: frosseri, lättja, kättja, avgudadyrkan och så vidare. Så småningom omkommer de alla och rymdskeppet Aniara försvinner med sin last ut i evigheten...
Spelet går ut på att låta rymdskeppet hitta planeter som påminner om jorden. När detta har lyckats 10 gånger är uppdraget utfört och människorna har hittat ett nytt hem. Om de däremot krockar med en främmande planet är de förlorade.Jag valde att låta jordkloten framträda på slumpartade ställen på skärmen medan de främmande planeterna faller från ovankanten. Rymdskeppet navigerar i alla riktningar via piltangeterna. För skojs skull spelade jag själv in ljudet vid "game over".
Jag är hyfsat nöjd med resultatet. Det går naturligtvis att utveckla på många sätt, vilket jag hoppas att någon gör. Det jag inte gillar är att jag tycker att allt tar för lång tid när spelet är över, det fortsätter längre än jag vill, vilket bland annat innebär att det är möjligt att både vinna och förlora. Någon som har en lösning på det?
Storyn är uppdelad i tre scener: en introduktion med den förstörda jorden, en inifrån skeppet med tillhörande party och en sista med skeppet förlorat i rymden.
Min största frustration här var avsaknade av en tidslinje där man till exempel kan synka ljudet med bilden. För att berätta en story föredrar jag ett filmredigeringsprogram! Men som övning i att programmera - absolut!
Remixen då... Jag valde "Ät upp munkarna med rymdfiluren". Från erfarenheten från mitt eget spel la jag tilll möjlighet att vinna spelet vid uppnådda 10 poäng. För att prova något nytt la jag till att filuren ändrar sin kostym beroende på vad som händer i spelet. Dessutom la jag till bakgrundsmusik som upprepas (en funktion som jag saknar: "upprepa till slut").
måndag 30 mars 2015
lördag 28 mars 2015
Aniara - spel och story i Scratch
På dagens "Att-Göra-Lista" stod att ägna två timmar åt Scratch. Nu, ett antal timmar senare kan jag konstatera att tvätt och städning får vänta till en annan dag!
Först konstruerade jag ett spel på temat "Aniara". Min tanke var att ett rymdskepp ska leta efter planeter liknande jorden. Andra planeter skickar skeppet ut i det okända.
Därefter gjorde jag en story på samma tema. Ett intro, en scen från rymdskeppet och sist ett tänkbart slut. En bra instruktion för hur man kan tänka hittade jag här:
Vid tillfälle ska jag närmare försöka beskriva de svårigheter jag stött, men just nu kan jag nämna en för att kanske bespara någon annan en massa besvär: jag kunde inte få bakgrunder och spajtar att fungera med "foton", bara tecknade alster. Fråga mig inte varför.
Nästa grej blir att gå in och pilla i andras projekt! Tjohoo!
Först konstruerade jag ett spel på temat "Aniara". Min tanke var att ett rymdskepp ska leta efter planeter liknande jorden. Andra planeter skickar skeppet ut i det okända.
Därefter gjorde jag en story på samma tema. Ett intro, en scen från rymdskeppet och sist ett tänkbart slut. En bra instruktion för hur man kan tänka hittade jag här:
Vid tillfälle ska jag närmare försöka beskriva de svårigheter jag stött, men just nu kan jag nämna en för att kanske bespara någon annan en massa besvär: jag kunde inte få bakgrunder och spajtar att fungera med "foton", bara tecknade alster. Fråga mig inte varför.
Nästa grej blir att gå in och pilla i andras projekt! Tjohoo!
torsdag 26 mars 2015
Scratch - genialt!
Nu har jag tagit del av resurserna och är beredd att starta mina första Scratch-projekt. Men jag måste ändå redan nu kommentera konceptet - genialt! När det gäller läsning tycker vi att det är helt naturligt att barnen läser enklare texter med stora bokstäver, korta meningar och rak ordföljd. Så varför skulle det inte gälla programmering också? Börja enkelt för att skapa förförståelse för det mer komplexa!
Jag fick för ett par år sedan ge upp mina försök att programmera i Flash med Actionscript. I efterhand har jag förstått att det fanns fel i min programvara, men jag inbillar mig att jag med lite bättre förförståelse åtminstone hade kunnat analyserat bättre varför det inte fungerade.
Kort sagt: jag hade önskat att jag lärt mig Scratch för länge sedan! Men nu är det alltså dags!
Jag fick för ett par år sedan ge upp mina försök att programmera i Flash med Actionscript. I efterhand har jag förstått att det fanns fel i min programvara, men jag inbillar mig att jag med lite bättre förförståelse åtminstone hade kunnat analyserat bättre varför det inte fungerade.
Kort sagt: jag hade önskat att jag lärt mig Scratch för länge sedan! Men nu är det alltså dags!
söndag 15 mars 2015
Tänk på copyright - kapitel 15
Ohler avslutar sin bok med betänkanden om att använda andras material, Copyright, Fair Use and UOPS. Tumregel: allt är upphovsrättsskyddat. Efter att flyktigt ha begrundat vad som kan tänkas gälla rent juridiskt, övergår Ohler till att beskriva det mest grundläggande: använd sunt förnuft! Och rådfråga någon som kan om du är osäker!
We are using other people's stuff,
and need to know how to do so legally, ethically, and responsibly,
while being an inspired and engaged cigital citizen who is not afraid
of using what the web has to offer (s247). Det är den här
balansgången vi måste lära oss, och våra elever, att behärska!
Eftersom det, som Ohler påpekar, ofta är en gråzon, gäller det
att hålla diskussionen levande!
… the older we are the better
chance we have of understanding an issue like fair use (s248).
Det kan vara lätt att glömma att unga människor har svårare att
tänka sig in i problematik av det här slaget. För dem är det mer
självklart att använda det som går att använda. Men om man, som
Ohler föreslår, diskuterar konkreta situationer där de får
föreställa sig att andra drar nytta av deras alster, tränas de
medvetet till ett mer medvetet tänkande.
In using someone else's materials, are
you trying to make money, or are you preventing others from being
compensated for their work? If you are, then you can expect trouble
(s252). Det här tror jag är en tumregel som många elever kan ta
till sig.
All of us who place materials on the
open Web do so knowing that people will use our wworks in certain
ways... (s253). Den här meningen pekar på något som jag tror
är en pågående utveckling: problematiken kring upphovsrätt gäller
nog företrädelsevis äldre material. I dag vet de flesta av oss,
främst de yngre, vad som kan hända med det som läggs ut. Vill man
skydda sitt material så finns det sätt (även detta bör vi lära
våra elever). Men jag tror att många som publicerar sina alster
idag är väl medveten om att andra kan komma att använda det.
Three rules of respect: 1. Citation
2. Permission 3. Compensation (s255). Finns inga restriktioner:
ange ändå källan, eller försöken att finna den. Om upphovsmannan
motsatt sig spridning – be om tillåtelse om du verkligen ändå
vill använda det. Kompensera ekonomiskt om det krävs. Eller sök
annat material.
Use government, public access, and
public domain sites (s257). Detta är så lätt att glömma! Det
finns så mycket. Skolverket
har till exempel länkar till fria resurser, den här länken
går till
bildbanker:http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2012/11/13/hittafriabilder/
. Eller följ Ohlers råd: googla ”public domain”.
Consult my own list
(jasonohler.com/storytelling, min kommentar )of free materials
(s258). Jag har spanat in Ohlers sida. Inte så snygg, men
innehållsrik! Min sista kommentar på den här blogg-serien om
Ohlers bok blir därför: glöm inte att kolla hans sida då och då!
Tänk på grammatiken - kapitel 14
I det näst sista kapitlet, Media Grammar for Teachers, ägnar Ohler lite tid åt att beskriva DSTs ”grammatik”, det vill säga de komponenter i berättandet som ”fel” hanterade orsakar ”bumps”, det vill säga onödig irritation hos mottagaren.
What is grammar? Basically it's a
set of guidelines for the use of any language or medium that
facilitates effective communication (s228). På samma sätt som
skrivande kräver eftertanke i val av ord, dessas inbördes
placering, pausering, styckeindelning etc, kräver DST eftertanke i
val av bild, ljud och övergångar.
… it is extremely helpful to
provide feedback like ”at 1:02 you are talking about a dog, but we
are looking at an image of a rainbow,”... (s229). Det här
gjorde det genast tydligare för mig hur jag kan överföra
kommentarerna i elevernas uppsatser till DST.
... students can be assessed on
their selection and use of images (s234). Det här gäller ju
inte bara bilder, utan alla val av media. Att diskutera och försvara
sina val av bilder och ljud är grundläggande, så varför inte
också vara tydliga med att vi bedömer även denna färdighet.
Without the visual, you're annoyed.
But without the audio, you're lost (s236). Jag har en väninna
som är synskadad men som lever ett fullt liv. Hon säger ofta att
hon är tacksam för att det är synen och inte hörseln som förövats
henne. Med hörseln i behåll kan hon delta fullt ut i nästan alla
sociala sammanhang, inte minst då det gäller att konsumera film och
musik. Ändå blev gjorde just de här orden att jag tillfullo insåg
vikten av att fokusera på ljudpresentationen.
In the media business we say that
the images convey the information and the music tells us how to feel
about it (s238). På sidan 240 föreslår Ohler ett experiment
som går ut på att filma en enkel scen och sedan låta olika typer
av musik illustrera den. På så sätt kan en persons entré i ett
rum skildras som glatt eller oroväckande. Det ska jag prova!
Sometimes what I find is that the
conneting factor (mellan musiken och storyn, min kommentar) is the
student, not the story (s239). Nu tror jag att vi upprepar oss
igen, både jag och Ohler, men det här är så viktigt! Elever vill
ofta berätta sin historia på sitt eget sätt och glömmer sin
publik. Det är en viktigt och svårt process att få dem att sätta
sin publik i första rummet utan att kväva deras konstnärliga
ambition.
Whatever you do, make sure that it
makes sense to the story (s241). Ledorden!
...new media productions that don't
have citations are incomplete (s242). Det här återkommer i
nästa kapitel, men tål att upprepas. Jag försöker påminna mig
själv om att be eleverna att inför varje nytt projekt göra en mapp
med bokmärken med alla resurser de kan tänka sig att vilja använda.
Källor, källor, källor!
It's important for teachers to keep
in mind that they will need to model the media grammar they want
students to use. … However, one thing doesn't change. The goal is
always effective communication (s244). Åter ett av Ohlers
välformulerade konstateranden! Vi lärare måste verkligen vara
beredda att omformulera vad som är ”god grammatik”. Även om en
del med största sannolikhet kommer att förändras så kommer ändå
det grundläggande inte att göra det. Historien måste vara väl
genomarbetad och fungera i det tänkta sammanhanget!
Tänk på vad som behövs - kapitel 13
I sitt trettonde kapitel, The Digital Storytelling Toolbox, går Ohler igenom det som behövs i DST-verktygslådan. Vi får en genomgång av material och diverse konkreta tips, både då det gäller hård- och mjukvara. Ohler avhåller sig från att göra reklam för enskilda produkter, men ger ändå handfasta råd.
Start with what you have (s213).
Krängla inte till det i onödan! Jag talar av egen erfarenhet –
jag bestämde mig för att avsätta lite tid till att utforska alla
program och verktyg jag har i min arbetsdator – en MacBook Air. Här
finns ju det mesta av de programvaror jag behöver för ljud-, bild-
och filmproduktion!
Give yourself a ”search time”
budget (s213). Jag gör faktiskt precis detta: varje måndag
ägnar jag en timme åt att titta igenom förslag som jag får via
diskussionsforum på Schoology.
( https://www.schoology.com/home.php
) Det är lätt att prioritera bort den här tiden när annat dyker
upp, men jag försöker verkligen hålla på den! Och jag tycker att
jag får tillbaka i form av inspiration och idéer. Och en hel del
tillfredsställelse när jag ser tips som jag antingen redan känner
till, eller till och med tycker att jag har bättre alternativ till.
Don't buy on leading edge (s214).
Det är så lätt att falla för nya verktyg. Men jag tror också att
det oftast är en god idé att vänta och se vad andra säger. Ofta
handlar det om ett nytt paket runt ett gammalt innehåll. Nytt men
inte nödvändigtvis bättre.
When using iMovie 7+, I begin
project by putting a black slide I created in PowerPoint or Keynote…
This allows me to record audio without the appearance of visual track
(s221). Sorry, nu gör jag som Ohler uppmanar oss att hindra
eleverna att göra: producerar mer för min egen skull än publikens.
Det här citatet finns med bara för att det löser ett problem jag
stött på, och om jag skriver det här så vet jag var jag kan hitta
det...
Your imagination will more than make
up for a lack of high-end tools as long as you plan your story well
and tell it clearly and with heart (s225). Åter tycker jag att
Ohler är duktig på att peka på väsentligheter – även om det
ofta är, som han själv ofta skriver, något Mr Obvious skulle ha
sagt. I det här fallet tycker jag att det finns en poäng med att
inte försöka lösa alla problem med digitala hjälpmedel, utan
snarare se dem som komplement till den egna fantasin. Om jag nu inte
har möjlighet att använda en green-screen, hur många andra sätt
finns det att skapa en stämning av Söderhavet?
Tänk på de avslutande arbetsmomenten - kapitel 12
I det tolfte kapitlet, The Media production Process, Phases II-V, tar Ohler upp de avslutande stegen i produktionsprocessen. Här får vi tips om hur ”kakan” kan gräddas, dekoreras och serveras, för att använda metaforen i föregående kapitel. Kapitlet avslutas med tips om var och hur vi kan finna bilder, ljud och film för våra projekt.
Kids make GREAT technology deputies
(s192). Det här tycker jag är en viktig poäng – man behöver
inte kunna allt, eleverna tycker ofta att det är roligt att få
förtroendet att lösa ett gemensamt problem. Att det är ”på
riktigt”, det vill säga att läraren inte har lösningen, gör
uppdraget ännu mer lockande! Lätt att glömma!
...you do your students a favor by
showing them that professional media producers don't misuse or
overuse them (effekterna, min kommentar) (s195). Det här steget
tror jag lätt blir förbisett, ändå är det ju egentligen
självklart att elevernas arbeten blir bättre om de har sett och
diskuterat förebilder. När det gäller roliga effekter är jag den
första att erkänna att jag också tillfälligt hamnade i den fällan
i PowerPoints barndom, men tog mig ur den.
For students: What's the story of
making your story (s199)? Det här gäller den avslutande
reflekterande fasen då det gäller att summera lärdomarna från
projektet. Och varför inte tänka story även i denna fas?
Production time definitely increases
when going from essay or report generation to new media production
(s203). Det här med tiden är ju alltid ett problem. Jag tror att
man som lärare måste påminna sig om hur många kursmål man
faktiskt kan få in i ett DST-projekt. Och för varje gång vi tar
oss tiden att genomföra ett så kommer det att gå smidigare nästa
gång. Precis som när det gäller ”traditionella” skriftliga
uppgifter.
The question really is, always has
been and always should be – regardless of technical possibility -
”So, just what was it you wanted to say?” (s211). Ohler
avslutar kapitlet med att än en gång påminna det viktigaste:
storyn!
Etiketter:
2IT026,
Ohler,
produktionsprocessen,
storytelling
söndag 8 mars 2015
Tänka på produktionsprocessen - kapitel 11
I den tredje delen av sin bok fokuserar Ohler på produktionsprocessens olika delar. I det elfte kapitlet beskriver han de första stegen. Kapitlet avslutas med en genomgång över hur han lägger upp workshops med fokus på olika delar i processen. Mycket av innehållet i det här kapitlet är en fördjupning av det som tagits upp tidigare, vilket gör att många av mina ”mariginalanteckningar” vid närmare synande är upprepningar av tidigare.
Making media is as easy as making a
cake (s175). Här gör Ohler en mycket intressant jämförelse
mellan hur en mediaproduktion går till och hur man bakar en kaka:
planering, förberedelse, genomförande, efterarbete, servering. Typ.
Han talar till och med om ”how to do just about anything process”.
Tänkvärt!
Literally anything I need to know
how to do... I can find on YouTube (s178). Det här sägs i
samband med behovet av teknisk support. Jag har samma erfarenhet.
Istället för att försöka ta sig igenom en manual kan man lätt ta
reda på precis det man för ögonblicket behöver. Jag försöker
uppmuntra mina elever att göra detta.
The metaphor for peer pitching is
the Hollywood ”sell session”, in which would-be movie developers
pitch their movie ideas to potential financial backers (s182).
Det här tycker jag var ett bra tips på hur man kan be elever att
tänka när de ska presentera sitt tänkta projekt för kamrater.
Instead of telling students to be
quiet, you can tell them, ”save it for storytelling” (s187).
Och det är väl det här det handlar om: att försöka få varje
elev att hitta ”sin” röst på ett fokuserat sätt.
Etiketter:
2IT026,
Ohler,
produktionsprocessen,
storytelling
Tänk på andra typer av berättande - kapitel 10
… ”native storytelling”, a
genre that is impossible to consider as a monolithic entity
(s159). Jag tänker omedelbart på afrikanska dilemmasagor, som jag
flera gånger läst med elever. De har spänningen, men ofta flera
tänkbara huvudpersoner, ingen utveckling och ingen upplösningen.
Syftet med dem är istället att åhörarna tillsammans med
berättaren kan diskutera tänkbara slut och utifrån den
diskussionen forma sina moraliska värderingar.
There is no question that pursuing
DST as an experimental form of art and story resonates with a young
audience (s162). Unga människor provar gränser. Det gör det
ibland svårt för oss som försöker handleda dem i att just
uppfatta olika gränser. Men det är också en utmaning som jag tror
att vi måste anta: visa på gränserna och uppmuntra överträdelser.
Åtminstone när det gäller kreativt skapande..
Transmedia is the new formal (s164).
Kommentarer överflödiga. Eller? Det har väl ganska länge nu varit
vanligt att berättelser finns tillgängliga i olika typer av
media...
… a new grammar of storytelling...
it's going to be nonlinear, it's going to be participatory, and it's
going to be immersive (citat McLuhan, s167). Det här återstår
kanske delvis att se. För ett par år sedan tycker jag att bland
annat olika TV-serier, Ohler tar upp Heroes, experimenterade med både
tidsperspektivet och tittarinteraktion. Men min uppfattning är att
det intresset har mattats av och att de stora satsningarna idag
snarare är ytterst lojala det traditionella berättandet. Men visst
tror jag att de nya medierna och unga människors behov av att vara
delaktiga på sikt kommer att utöka möjligheterna för
historieberättande.
The potential to use comic creation,
to show everything from scientific processes to personal journeys, is
limited only by one's imagination (s168). Jag har jobbat lite i
Powtoon, och upplever att många elever tycker att det är skönt att
slippa synas på bild men ändå skapa sitt eget material. Seriernas
effektiva sätt att komprimera historier och låta bild och text
komplettera varandra är naturligtvis som gjort för DST!
(1) We desperately need new ways to
understand and present data that overwhelm us, and (2) story is a
very effective way to do just that (s170). Kanske ett av de
viktigaste påståendena! Att bringa reda i det enorma utbudet av
information tror jag är den största utmaningen som den digitala
världen ställt oss inför. Men den erbjuder också möjligheterna
att göra just detta!
Andra har tänkt på story maps - kapitel 9
… it's amazing how well it
(Aristoteles ”handbok” The
Poetics, min kommentar) describes the essential elements of
a good story in terms that resonate even today (s146). Jag är
som sagt lärare i svenska. Det innebär bland annat att jag försöker
lotsa mina elever genom en del ”klassiker”. Vi diskuterar då
ofta hur det kommer sig att just de här berättelserna lever kvar.
Vi brukar kunna konstatera att de är ”universella” i bemärkelsen
allmängiltiga och berättade enligt ett mönster som vi känner
igen. Det som utmärkte en bra historia för tusen år sedan gör
fortfarande det.
To McKee, a story is most engaging
when it moves in the direction of resolution, then away from it, then
toward is, and so on (s150). Det här har jag saknat lite i
Ohlers resonemang. När jag arbetar med filmanalys brukar jag ta en
Bond-film som exempel. Där är det ofta så att problemet tycks nära
en lösning, men så händer det där som komplicerar allt
ytterligare. Så verkar det lösa sig, bara för att nästa hinder,
om möjligt ännu större än det tidigare, plötsligt dyker upp. Den
här pendlingen bidrar i stor utsträckning till att öka spänningen.
… when students say ”This is too
hard” or ”This doesn't make sense,” what they're really saying
is ”Where's the story?” (s152). Det här är mycket tydligt
med mina elever. Det är extremt svårt för dem att tillgodogöra
sig kunskaper som inte följer en för dem logisk rutt.
Thus, a unit on the Vikings can be
cast in terms of barbarism versus civilization, rather than in terms
of dates and conquests (s152). Detta skrivs i samband med
begreppet ”binary opposites”. Det här har jag inte tänkt på
förut, men det är ju uppenbart att detta ”tänk” gör det
betydligt lättare att visualisera skeenden och sätta dem i ett
sammanhang.
tisdag 3 mars 2015
Tänka på förändringen - kapitel 8
Transformation is change on steroids
(s139). Härligt uttryckt! För det räcker ju inte med en förändring
hur som helst, den ska vara komprimerat effektiv!
Effective transformations creates
the potential for memorability (s140). I samband med den här
meningen lyfter Ohler fram vad som gör B-filmer till B-filmer: Även
om det är mycket action finns ingen förändring; de goda är goda
och de onda är onda. Underhållande, i bästa fall, men knappast
minnesvärt. För att vi ska bära en historia och dess inbyggda
budskap med oss måste vi, tillsamans med huvudpersonen, ha upplevt
en förändring.
Character transformation represents
personal growth, in many cases the kind of growth you want your
students to experience (s144). Den här meningen tycker jag
sätter fingret på det som skiljer storytelling i
undervisningssammanhang från storytelling i allmänhet; som lärare
har jag ju alltid ett önskvärt resultat, korrelerande med
kursmålen, i åtanke. Jag tror att det är viktigt att vi är
tydliga med detta och att eleven hela tiden vet vad vi förväntar
oss.
Tänka på planeringen - kapitel 7
I det sjunde kapitlet, ”Story
Planning Considerations”, ger Ohler fler konkreta tips för en
pedagog att tänka på i den viktiga planeringsfasen. Som
utgångspunkt har han verkliga exempel.
Part of the art of writing a good
story is shaping the narrative by limiting what is included so that
what emerges is a focused, coherent narrative that doesn't wander
(s130). Det här, tillsammans med illustrationen av ”The
research box”, är nog det som jag kommer att ha störst användning
av från det här kapitlet. Många av mina elever har en tendens att
lämna spåret. Jag försöker med bland annat tankekartor att hålla
dem tillbaka, men problemet med tankekartor är just att de är
expanderbara i det oändliga. I den här boxen, där det som hör
till historien finns inuti, och det som bara löst hör till finns
utanför, blir det förmodligen mycket enklare att diskutera vad som
ska finnas med i berättelsen.
It actually makes good sense to
start at the end...(s134). Jag skulle till och med vilja påstå
att detta är det uppenbara och mest vanliga stället att börja på,
nämligen att fokusera på målet jag genom min berättelse vill
uppnå. Sedan kan ju omständigheter kräva av en effektiv historia
att den börjar i princip var som helst, vilket Ohler beskriver
mycket överskådligt i sin figur på sidan 135.
The question for storytellers is not
just ”what happened?” but also ”how has what happened changed
me?” (s137). Just detta, att redan i planeringsstadiet
diskutera de önskade inre förändringarna snarare än de yttre
händelserna, tror jag är det som på allvar lägger grunden för
bra historier.
”Break the rules after you
understand them and can use them effectively” (s138). Det
ibland så svårt att säga nej när en kreativ elev redan i sina
första försök vill spränga gränser. Men jag tror att det är
viktigt att vi ändå försöker uppmana dem att initialt hålla sig
innanför ramarna. Sedan kan de i nästa försök undersöka effekten
av att på olika sätt kliva utanför dem.
Tänka på processen - kapitel 6
Students lead with the story by
using the story core and story map; then they create the narrative
script; then they use the story table to think aloud about the media;
and only then do they add the images (s126). Det här tycker jag
åskådliggör processen. För det första lyfter modellen fram
vikten av det inledande skrivarbetet. För det andra visar den på
fördelarna med att förlägga arbetet med ”story table” till
slutet. Jag har hittills, helt traditionellt, börjat med att göra
en ”story board” där scenerna redan från början varit
utkristalliserade. Därifrån har vi arbetat fram ett manus. Jag har
aldrig varit riktigt nöjd eftersom jag tycker att många elever
fastnar i detaljer i redan i det här stadiet. För mig verkar det
här sättet att arbeta mer logiskt, och Ohlers exempel visar på
effekten av detta. Fokus hamnar på att få ett bildmaterial som
stödjer berättelsen snarare än tvärtom.
Collect URLs as you harvest images
on the web (s126). Lite vid sidan om, kanske, men detta kan inte
poängteras tillräckligt ofta. Jag försöker få elever att inför
varje nytt projekt skapa en bokmärkes-mapp att spara allt som kan
vara intressant för projektet i. De får sedan inte använda något
som inte finns i mappen. Då kan vi också lätt hitta tillbaka till
sidor.
Tänka på storyn - kapitel 5
… the payoff at the end was in
proportion to the listeners' investment in time, trust, and attention
(s95). Ungefär det här innehållet formulerar Ohler på flera
ställen och jag tycker att han har ett par viktiga poänger. Den
mest uppenbara är att vi alla inom oss har en uppfattning om hur en
historia är uppbyggd och att alltför stora avvikelser från dessa
förväntningar ofta har en negativ inverkan på hur vi tolkar
berättelsen. Den andra är att elever i dagens skola ofta har
väldigt låga förväntningar på vad de, på ett personligt plan,
kan få ut av undervisningen. Det är på tiden att mer av det vi gör
i skolan visar hänsyn och ödmjukhet inför mängden tid eleverna
tillbringar där.
Without this tension-resolution
dynamic, there is no forward motion or internal rhytm, making it
difficult for listeners to relate their own stories to the ones they
are listening to (s97). Nu är jag ju som sagt lärare i svenska
och analys av berättelsers strukturer är naturligtvis inte nytt för
mig. Visst tror jag att det är viktigt att hitta något i varje
berättelse som en lyssnare kan känna igen sig i. Men jag tror att
det är om möjligt ännu viktigare att dessutom vidga perspektiven
genom att åskådliggöra det allmängiltiga i en god berättelse.
The student learing story is one in
which a student traverses from inquiry and achieves closure by
applying what he or she has learned (s100). Ganska självklart
egentligen. Det roliga med DST är att detta blir lätt att
åskådliggöra.
Internal transformation in a
sentence: slaying internal dragons through attitude adjustment based
on learning and realization (s110). Även om jag vet detta, så
tycker jag att det här är väl uttryckt och nog faktiskt det som
mina elever hittills (med mitt godkännande) har slarvat mest med.
Utvecklingen har varit styvmoderligt behandlad genom att vara
tämligen ytlig. Här tror jag att ett mer genomtänkt fokus kan
bidra till bättre historier!
You want your students to go from
idea to story core to story map with as little technological
distraction as possible (s112). Det här ska jag försöka tänka
på! Jag tror att jag i ganska stor utsträckning har låtit eleverna
fokusera på tekniken och experimentera med den, ofta på bekostnad
av berättelsen. Fast jag borde veta bättre!
söndag 1 mars 2015
Värderande tänkande - kapitel 4
We shouldn't expect to understand
how to asses new media in education so soon after its arrival. But
that shouldn't stop us from beginning the process (s85). Jag kan
inte riktigt bestämma mig för om jag håller med om detta eller
inte. Jag är lärare i svenska och tycker egentligen inte att de nya
medierna innebär några komplikationer – det handlar fortfarande
om en avsändare som ska sända ett medvetet formulerat meddelande
till en analytisk mottagare som ska kunna ge relevant respons.
Samtidigt tror jag inte att vi riktigt kan överblicka konsekvenserna
av de nya möjligheterna – det är troligt att vi kommer att behöva
bredda och höja förväntningarna på våra elevers produkter.
We can choose to become part of
their (elevernas, min kommentar) world so we can guide how and what
they learn or ignore it at everyone's peril, including our own (s86).
Antingen är det Ohler som går i cirklar eller också är det jag
som väljer ut citat som passar min övertygelse... Här är en
variant av det kanske viktigaste ställningstagandet vi står inför:
att kliva på tåget eller ignorera det! Jag föreslår att vi inte
bara kliver på, utan också försöker ta en förarexamen!
… it's reasonable to expect
students to be able to explain their choices and defend their work
(s88). Egentligen är det inte svårare än så här! Åtminstone
inte i mina ämnen, svenska och engelska. Jag undervisar dessutom i
kommunikation, en kurs som är som klippt och skuren för DST. Att
åskådliggöra valen för att uppnå önskad effekt av meddelandet
är helt grundläggande, inte bara för ett högt betyg utan också
för att vara förberedd för livet efter skolan.
I never address every trait area for
every project (s91). Det här är något jag personligen ständigt
måste påminna mig om. Det är lätt att som lärare bli
överambitiös i försöken att uppfylla så många mål som möjligt.
Med mina elever, som alla har diagnos inom autismspektrat, är risken
för ”overload” överhängande. Jag tror att det är av yttersta
vikt, även för ”normalstörda” elever, att vi pedagoger i varje
uppgift ger tydliga direktiv på var fokus ligger. Jag tror till
exempel att det, åtminstone i början, är viktigt att skilja på
form och innehåll. Eleverna måste få experimentera med tekniken
ibland utan kravet på en fantastisk ”story”. Och omvänt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)