Tänk på andra typer av berättande - kapitel 10

I detta tionde kapitel tar Ohler upp andra berättartraditioner, de som stammar från andra kulturer än den västerländska, de som medvetet experimenterar med den förväntade formen och de som springer ur de nya mediernas möjligheter till interaktion.

… ”native storytelling”, a genre that is impossible to consider as a monolithic entity (s159). Jag tänker omedelbart på afrikanska dilemmasagor, som jag flera gånger läst med elever. De har spänningen, men ofta flera tänkbara huvudpersoner, ingen utveckling och ingen upplösningen. Syftet med dem är istället att åhörarna tillsammans med berättaren kan diskutera tänkbara slut och utifrån den diskussionen forma sina moraliska värderingar.

There is no question that pursuing DST as an experimental form of art and story resonates with a young audience (s162). Unga människor provar gränser. Det gör det ibland svårt för oss som försöker handleda dem i att just uppfatta olika gränser. Men det är också en utmaning som jag tror att vi måste anta: visa på gränserna och uppmuntra överträdelser. Åtminstone när det gäller kreativt skapande..

Transmedia is the new formal (s164). Kommentarer överflödiga. Eller? Det har väl ganska länge nu varit vanligt att berättelser finns tillgängliga i olika typer av media...

… a new grammar of storytelling... it's going to be nonlinear, it's going to be participatory, and it's going to be immersive (citat McLuhan, s167). Det här återstår kanske delvis att se. För ett par år sedan tycker jag att bland annat olika TV-serier, Ohler tar upp Heroes, experimenterade med både tidsperspektivet och tittarinteraktion. Men min uppfattning är att det intresset har mattats av och att de stora satsningarna idag snarare är ytterst lojala det traditionella berättandet. Men visst tror jag att de nya medierna och unga människors behov av att vara delaktiga på sikt kommer att utöka möjligheterna för historieberättande.

The potential to use comic creation, to show everything from scientific processes to personal journeys, is limited only by one's imagination (s168). Jag har jobbat lite i Powtoon, och upplever att många elever tycker att det är skönt att slippa synas på bild men ändå skapa sitt eget material. Seriernas effektiva sätt att komprimera historier och låta bild och text komplettera varandra är naturligtvis som gjort för DST!

(1) We desperately need new ways to understand and present data that overwhelm us, and (2) story is a very effective way to do just that (s170). Kanske ett av de viktigaste påståendena! Att bringa reda i det enorma utbudet av information tror jag är den största utmaningen som den digitala världen ställt oss inför. Men den erbjuder också möjligheterna att göra just detta!