3c Beskrivning och utvärdering

Komponenter

Jag har tagit upp det tidigare men gör det igen: I artikeln ”Learning, Design and Emergence” av Andrew Whitworth och Angela Benson ställs två användningar av CMS (course management system) mot varandra: som ”a storage of knowledge” och ”a boundary object”. Ett av de antagande som ligger till grund för konstruktionen av min PLE är att jag menar att det ena inte behöver utesluta det andra. Ett annat antagande är att jag tycker att det är viktigare att försöka hitta de verktyg och funktioner som redan finns, bl a på nätet, än att uppfinna nya. ”Min” PLE är därför ett skal, Tankekartsprogrammet X-mind, som det lätt går att fylla med eget innehåll. Jag tycker dessutom att Google tillhandahåller många av de ”färdiga” funktioner som jag önskar. Det är naturligtvis möjligt att ersätta just deras funktioner med andra.

A storage of knowledge

Jag har valt att lägga in en sökmotor (Google), en faktabank (Wikipedia) och ett länkskafferi (Delicious). Jag tycker sedan att det optimala är att inlärare under kursens gång uppmanas att, precis som vi gjort, bidra till ett gemensamt länkarkiv. Via Google Reader kan inläraren också följa aktuella debatter eller publicering av artiklar. Den som gärna utbyter erfarenheter i ett socialt sammanhang kan, förutom att maila, twittra eller delta i en facebook-grupp (ett forum som jag tror att skolorna ofta underskattar). Insamlade tankar kan med fördel publiceras i en blogg.

Vidare bör de verktyg som behövs finnas samlade på ett överskådligt sätt. Genvägar till programvaror är en del, men även länkar till befintliga mappar och dokument.

A boundary of object

För att inte gå vilse i detta ofantliga utbud behövs tydliga strukturer, exempelvis stöd av en kalender, vilket jag tycker är mycket viktigt, men inte hittat någon bra offline-lösning på. Online är Googles utmärkt. Dessutom bör kursbeskrivningar och lärarkontakter finnas lättillgängliga. Min PLE erbjuder möjligheten att infoga såväl dokument och bilder som länkar. Tankekarte-strukturen underlättar överskådligheten och möjligheten att se och skapa samband mellan de olika delarna.

Tillämpning

Många skolor, speciellt speciallärare, arbetar med X-mind som också finns med i PIM-utbildningen. Jag kan tänka mig att inställningen till att låta installera programmet på datorerna kan variera. Eftersom en del av idén bygger på länkande till olika objekt snarare än infogande av dem, är möjligheterna att flytta PLEn mellan olika datorer begränsad i min version, även om det är möjligt både genom uppladdning till extern sida och sparande på USB-minne eller disc. Länkar till nätet ligger givetvis kvar, men dokument och programvaror är knutna till datorn. Om en skola däremot skulle bestämma sig för att koppla X-mind till elevkontona skulle det gå bra.

Min lösning är emellertid mer tänkt som ett individuellt hjälpmedel än som en pedagogisk lösning för en större organisation (för skolor är exempelvis Moodle ett bra verktyg). Jag tycker att det viktigaste är att inläraren får ett gott exempel på hur grunden för en PLE kan se ut, men sedan tillåts utforma sin egen strategi. Om det inom en kort tid innebär att h*n övergivit både X-mind och Google, så hoppas jag att de talar om för mig vad de hittat som de anser fungerar ännu bättre.

Pedagogiska idéer

Flera av artiklarna i Emerging technologies in distance education återkommer till den förändrade världen; hur lärarens roll allt mindre rimligen kan vara ämnesexpertens utan snarare blir handledarens. Jag tror fortfarande att inlärarna har stort behov av en fysisk lärare med pedagogisk kompetens som kan hjälpa till att skapa grunder, men ganska snart bör den lärarens huvudsakliga roll bli att hjälpa till att formulera adekvata frågor, både runt sakinnehåll, utveckling och tillförlitlighet.  Jag anser att min modell skapar goda förutsättningar för inläraren att fortsätta använda den även efter avslutade studier.

En förutsättning för att förverkliga drömmen om en konstruktiv ”Netgen” är att skolornas tillgång till IT är god. I dagsläget upplever många elever, med viss rätt, att skolan har en föråldrad syn på datorer och deras tillämpning. Jag är själv ett mycket gott exempel på hur långt efter en lärare i en ordinär gymnasieskola faktiskt hamnat.

Jag är så glad att jag i detta arbete kommit i kontakt med ett ”tänk” som rejält skakat om min syn på nätet: från ogreppbart monster fyllt av desinformation och snusk till hanterbar källa av väl genomtänkta resurser. En väl anpassad PLE utgör själva grunden för en sådan syn.

3a och b, sammanfattning och resultat

Jag har utgått från de behov en elev på gymnasiet kan tänkas ha. Jag har inte gjort något försök att lösa hela skolans behov av lärmiljöer, utan mer funderat över ett sätt för individen att organisera sig. Den PLE jag förslår ställer inga särskilda krav på system eller webläsare och jag tror inte att ens den mest nitiske datatekniker skulle ha något emot att den används.

Som jag tidigare beskrivit består den personliga lärmiljö jag byggt upp av två delar.

Som yttre ram har jag valt ett program som heter X-mind. Det är ett fritt tankekartsprogram som går att anpassa nästan till det oändliga, bland annat genom att skapa länkar, lägga till filer och göra såväl skriftliga som muntliga kommentarer till materialet. Den ”färdiga” tankekartan kan antingen sparas på datorn, laddas upp mot X-minds hemsida eller föras över till minne. På Skolverkets PIM-sidor finns utmärkt handledning.

Den andra delen består av ett ”färdigt” koncept, nämligen flera av de komponenter som finns i ett konto hos Google. Här finns funktioner som mail, blogg, hemsida, prenumerationer, kalender och översättningshjälp till alla tänkbara språk. Det känns lite onödigt att ”uppfinna hjulet igen” när någon redan lagt så mycket jobb på att samla allt detta på ett i mina ögon förtjänstfullt sätt.

Enligt artikeln The Personal Learning Environment and the human condition: from theory to teaching practice av Mark Johnson och Oleg Liber bör en PLE stötta ett antal olika system för inlärning. Jag kommer här att gå igenom dem och hur jag tänkt under insamlandet av material.

System 1. Aktiviteterna, dvs själva stoffet som ska läras in. Här behöver inläraren ha tillgång till uppgifterna och relevant material för att lösa dem. I dagens mycket komplexa informationssamhälle duger knappast enbart en lärobok, utan inläraren behöver ofta ha tillgång till såväl ofta uppdaterad fakta som diskussioner som rör ämnet. Det är därför viktigt att inläraren enkelt kan hitta tillförlitlig information, lägga upp ett länkskafferi samt prenumera på inlägg i aktuella debatter.

I min PLE vill jag ha möjlighet att foga dokument som rör innehållet, exempelvis uppgiftsformuleringar, betygskriterier och de dokument inläraren arbetar med. Dessutom möjlighet att bygga upp ett länkskafferi och följa aktuella debatter, gärna tydligt förknippat med aktuell uppgift.

Resultat: I min PLE har jag lagt in: * länkar till kursbeskrivning och betygskriterier * Bifogat filer med uppgiftsformuleringar *länkar till sökmotorer, faktabaser och länksamlingar. Google Reader erbjuder dessutom ett enkelt sätt att följa olika typer av diskussionsforum eller prenumerera på artiklar.

System 2. Koordination. Detta enorma utbud kräver naturligtvis tydliga strukturer. En PLE bör därför innehålla både scheman, terminsplaneringar och egen kalender. Att skriva blogg kan också utgöra ett stort stöd för vissa inlärare vilket gör att en sådan möjlighet också är att önska.

Resultat: I min PLE finns möjlighet att foga alla möjliga typer av dokument. Dessutom erbjuder Google kalender många möjligheter att på olika sätt strukturera och dokumentera sin vardag. Google erbjuder också möjligheten att blogga.

System 3, Den personliga ansatsen. Det känns viktigt att inläraren är den som ytterst styr utformandet av sin PLE. Den ska inte begränsa den som vill ha mycket att arbeta med men inte heller lämna den mer oföretagsamma utan stöd.

Det är viktigt att PLEn erbjuder möjlighet till interaktion, dvs gör det möjligt för inläraren att själv delta i diskussioner.

Resultat: I min PLE finns i dagsläget länkar till facebook (kanske tveksamt, men jag vet också att många ungdomar använder den mer konstruktivt än vad vi vuxna kanske tror, exempelvis för att hjälpa varandra med skoluppgifter) twitter och Delicious, min nya favorit. Här går det förhållandevis lätt att hitta godbitar av information som någon annan redan har tagit sig tiden att sortera. Den som känner sig mogen bidrar själv. Dessutom erbjuder min PLE obegränsade möjligheter till utbyggnad.

System 4. Den egna utvecklingen. En PLE bör göra det möjligt att både följa, dokumentera och utvärdera utveckling. Kan och bör integreras med lösningen för system 2.

System 5: Självstyrning. Målet är naturligtvis att inläraren inte bara får med sig det tänkta kursinnehållet utan också möjlighet att förvalta och utveckla det. Här ska finnas möjlighet att ställa nya frågor men också stöd att hålla den röda tråden.

Resultat: Jag anser att tanke-kartsmodellen erbjuder just den här möjligheten att bygga vidare på de olika armarna i det oändliga, utan att för den skull tappa den enskilda bitens plats i helheten.

Då återstår bara det mest spännande: min presentation:

http://screencast.com/t/oJO42MRS1Bu

Konservativ som en kossa?

Nu lägger jag ner mina försök med kalenderna. Jag hittade flera sätt att göra min Google-kalender tillgänglig även offline, men inget har fungerat som jag vill. Ett sätt krävde att jag installerade Google chrome, vilket jag gjorde. Och snabbt avinstallerade igen. Det gick inte att arbeta med, när jag väl hittade mina "favoriter" gick det inte att lägga till i dem utan bara bygga nytt. Inte så vitt jag kunde utröna, i alla fall. Så det la jag ner, mina favoriter är i min egen mentala lärmiljö det viktigaste inslaget.

En annan metod innebar att jag skulle ladda ner någon sorts program. Provade tre gånger helt enligt instruktionen, men det program som installerades lät sig bara klickas på och talade om för mig att kalendern uppdaterats, men själva kalendern gick inte att se...

Det lättaste är förmodligen att göra en själv i excel, men det överlåter jag åt någon annan mer lämpad. Själva principen återstår i alla fall, jag vill ha en kalender i min PLE, just nu simulerad.

Annars börjar jag bli klar, tror jag. Eller, ja, klar blir man ju aldrig, men jag tror att jag har fått till en struktur som går att bygga vidare på. Den kräver inga särskilda insatser från exempelvis datatekniker. Däremot förutsätter den i alla fall i min version att inläraren har tillgång till "sin egen" dator. Det skulle säkert vara tekniskt möjligt att lägga den även online, men det är inte riktigt min tanke nu, det finns andra programvaror för sådant. Det här är mer tänkt som en personlig hjälpreda.

Följande delar finns nu:

Utbildningen
-Skolan. Här finns tex länk till skolans hemsida, schema och policydokument. Kan förberedas av lärare.
-Kurser. Varje kurs får en egen flik med länk till skolverket och kursbeskrivning samt betygskriterier. Möjlighet att koppla till egna mappar på datorn för uppgifter samt naturligtvis länkar av alla de slag. Påbörjas av läraren, vidareutvecklas av eleven.
Resurser
-Planering. Det är här den berömda kalendern skulle finnas. Tillsammans med exempelvis material om studieteknik och liknande.
-Program. Genvägar till de program som kan tänkas behövas
-Sök. Direktlänkar till google, wikipedia och delicious. Här finns ju också oändliga möjligheter att lägga till tidningar eller annat.
-Google-konto. Kan inte låta bli, min elev får skaffa sig ett konto, här finns mycket av det som behövs...
Nätverk
-Kontakter. Facebook, twitter, mail, omvärlden inom ett par tangenttryck... Utformas av eleven

Nu är bara frågan: "map":

eller "fishbone":

???

Återkommer å det snaraste med tjusig presentation gjord med hjälp av Jing som jag nu försökt lära mig...

Overloaded?

Ju längre in konstruktionen av en PLE jag ger mig, desto svårare blir det. Skälen är många.

1. Så många människor har redan gjort så många bra saker. Det känns nästan förmätet att försöka själv. Å andra sidan är jag så glad över att jag kommit i kontakt med det här tänket, som för all framtid har påverkat mitt sätt att se på inlärning.

2. Det blir lätt för mycket. En PLE ska vara lätt att greppa, det är ju hela poängen. Men ju mer jag gräver, desto fler saker hittar jag som jag bara "måste" ha med. Jag lägger mycket energi på att försöka välja ut godbitar, eller kanske snarare på att sortera in dessa godbitar där de passar bäst. Väldigt mycket tycker jag går att lägga in fint i mappar på gamla hederliga "favoriter".

3. Det blir lätt för lite. Ibland tänker jag att det vore helt tillräckligt med de funktioner som ett Google-konto erbjuder (nej, jag är inte sponsrad av dem, men borde kanske kolla möjligheterna att bli...) tillsammans med just favoriter. Så, färdigt! ... eller?

Så just nu snurrar det mest... men, fortsätter med min grundidé som börjar bli hyfsat färdig. Står nu i begrepp att försöka sätta mig in i hur jag ska göra en liten presentation av den, har tittat på de olika förslagen i andras bloggar och kursinlägg, ska bli mycket spännande!