Inlägg 11. Så vad kan vi göra?

 I det här avslutande inlägget ger jag och min idol Farber några tips! 

Tänk speldesign

Vilka faktorer får en aktivitet att verka lockande? En skicklig speldesigner tänker på många olika variabler. Spelet ska vara lagom utmanande, och tilltala rätt typ av spelare. Bartler (1996) anger fyra olika typer: ”killer”, ”achieverl”, ”socialiser” och,” explorer”. Visst har vi de här spelarna i våra klassrum! Hur utmanar vi dem på rätt sätt? Farber ger många konkreta förslag i kapitel 3 av sin bok.

Tänk motivation

Jag har i tidigare inlägg beskrivit hur spel kan fungera motiverande. Men vi kan också lära mycket av vad som upplevs som ”fun-killers” i spel. I sin bok refererar Whitton till Fullerton, Swain och Hoffman som anger fem faktorer (min översättning): för mycket kontroll över för många detaljer, stagnation, för stora utmaningar, slumpmässiga negativa händelse samt alltför stor förutsägbarhet. Det här är värt att fundera på; hur många ”fun-killers” utsätts den genomsnittliga eleven för? Varje dag?

Tänk bedömning

Vad kan vi lära av spelens ofta formativa feed-back? Hitta uppslag och inspiration i spelen.

Tänk ämneskunskap

Många spel har ett mycket tydligt fokus på ämneskunskaper. Vad finns det i dina ämnen?

Tänk framtid

Våra elever förväntas vara ansvarstagende digitala medborgare. Spel, speldesign och spelutveckling stödjer och utvecklar många av ”21^st century skills”

Förslag (några hämtade från Farbers bok, andra egna)

• Låt eleverna skriva recensioner över populära spel, eller spel som ni tillsammans har provat. Inspiration till hur en sådan recension kan se ut finns här:
• Beta Game Kit. Här hittar du förslag på hur du kan introducera spelutveckling. Tydliga stegvisa anvisningar och alla länkar du behöver. Flera av uppgifterna kräver ingen teknisk utrustning. Problem med engelskan? Lingro!
• Institute of play Massor av inspiration och upplägg till hur man kan arbeta med spelande och lärande. Problem med engelskan? Lingro!
• Knowledge games Mer eller mindre triviala spel, kategoriserade efter lämplig ålder och ämnesinriktning. Låt eleverna undersöka dem och analysera vilka färdigheter de tränar.
• Ett bra material, inte bara för att utvärdera spel, utan också för att titta på hur de är uppbyggda och hur man själv kan utveckla nya spelidéer, på engelska, finns här:
• Låt eleverna analysera hur ett spel är uppbyggt genom att göra en egen manual. Jag har låtit elever prova ”Darfur is dying”. De fick sedan parvis i uppdrag att med hjälp av valfritt antal skärmdumpar göra en PowerPoint-presentation med bilder och beskrivande text.
• Sätt upp ditt eget poängsystem med utdelande av dekaler för att sporra dina elever. Ha både utmaningar gemensamma för gruppen och individuella. Bestäm själv vad dekalerna ska generera (ära, stå först i matkön, bestämma rastaktivitet, extratid på prov eller vad?)
• En aning flamsig, men tänkvärd presentation av en ”top-10-lista” över spel avsedda för lärande finns här: och fortsätter här Tillsammans utgör de här exemplen en rätt bra översikt över hur spel som tillverkats med ett pedagogiskt syfte kan se ut. Se dem själv eller tillsammans med elever och ta reda på mer om de som verkar särskilt intressanta! Låt eleverna göra egna topp-listor, med motiveringar, förstås!

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst...

Liz Kolb, professor på University of Michigan, har i sin blogg Edutopia gjort en väldigt bra sammanfatting. Läs den här. Svårt med engelskan? Lingro!

Är detta ”chocolate-covered-broccoli”? Ja, kanske. Men om det hjälper våra elever till ökad förståelse för inhämtade kunskaper och samtidigt ger dem en större förberedelse för sin, delvis digitala, framtid – vad har vi att förlora?

Det är nu dags att räkna ihop resultatet utifrån poängen angivna i inlägg 2.

Ditt resultat

10-9p: Du har inte ens läst alla inlägg utan fuskat och hoppat direkt till slutet! . 0 dekaler! Förslag: Börja om från början!

10-15p : Du är på gång! 1 dekal! Förslag: Titta igenom inläggen igen och se om något intresserar dig särskilt. Gå vidare med det.

16-100p: Det här kan du ha nytta av i vissa moment! 2 dekaler! Förslag: Sök vidare via de länkar som särskilt har tilltalat dig och fördjupa dig inom det området!

101-500p: Det här är din grej! 3 dekaler! Förslag: Bredda dig genom att titta närmare på fler områden.

501-1000p Har du verkligen kollat materialet om spelberoende? 0 dekaler. Förslag: Titta på filmerna som föreslås i inlägg 7. Analysera ditt förhållande till spel. Nollställ därefter dina poäng och börja om från början.

1001p eller över: Du borde jobba som inspiratör för spelens positiva inverkan på lärande. 10 dekaler! Förslag: Delge dina tankar och praktiska erfarenheter i lämpliga forum.

Antalet dekaler kan delges närmsta chef och användas som argument vid utvecklingssamtal och lönesättning!

Ha nu så kul!

Inlägg 10 Från deltagare till utvecklare

Nu börjar vi snacka! Vi vet ju alla att en framgångsrik metod är ”Learning by doing” (John Dewey). Så varför inte låta våra elever prova på att utveckla spel? Jag tänker här redogör för ett par möjliga vägar att göra just detta!

Gör egna spel

Jag hoppas att det tydligt framgår av tidigare inlägg att det jag vill uppnå i första hand inte är att försöka hitta pedagogisk nytta i befintliga spel (även om detta är möjligt) utan att försöka applicera en del av spelens och lekens egenskaper (t ex experimenterandet, nyfikenheten, det sociala samspelet, problemlösningen, belöningssystem) i undervisningen. Det kanske lättaste sättet att få eleverna att se det sambandet är att låta dem prova på spelutveckling.

Nu är jag där igen: reklam! Farber redogör i sin bok för hur han arbetat med spelutveckling. Han poängterar att alla spel har en grund i ”pappersspel”. Det innebär att spelet måste vara spelbart på traditionellt sätt innan det går att digitalisera. Läs mer i kapitel 4 av hans bok om hur han arbetar med detta tillsammans med elever!

Koda själv

Ett annat sätt är att låta elever skapa egna spel genom att låta dem prova på kodning. Det finns flera möjligheter:

Scratch. Ett program som gör det möjligt att skapa egna spel genom att foga samman delar av kod. Det låter kanske komplicerat men är enklare än man kanske först tror. Något som är väldigt utvecklande är möjligheten att gå in i andras projekt, och dels ”tjuvkika” på deras kod för att se hur de har löst olika saker, dels att kopiera deras projekt och utveckla dem utan att tumma på deras cred som utvecklare. Efter bara några timmars försök lyckades jag själv sätta samman detta, se det här.

En översiktlig genomgång av Björn Lager på Youtube kan du hitta här

En mer genomförlig genomgång av Måns Jonasson i sju delar kan du hitta på Youtube finns här

Ett annat alternativ är ”Hour of code”. Ge programmerandet en timme och se vad det ger!

En spellista på Youtube med reklam och inspiration, bland annat uppmaningar från Obama och Malala, finns här

Förslag: Gör detta till en ämnesövergripande temadag!

Inlägg 9 Spel och funktionshinder

Läroplanen för grundskolan är mycket tydlig: ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med

utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”

Alla elever har inte samma förutsättningar. En del har funktionsnedsättningar, fysiska, psykiska eller neurologiska.

Elever med neurologiska funktionshinder har svårt att komma till sin rätt i skolans vardagliga arbete. De är lättstörda av ljud och ljus, har svårt att förhålla sig till andra eller allmänt till de krav vi ställer på dem. Vissa har svårt att sätta ord på sina tankar och kunskaper, andra har svårt att begränsa ord och ämnesområde eftersom tankarna far. För flera av dessa innebär spel och lek en möjlighet att befästa och visa kunskaper som annars är svåra att dokumentera.

• Spelens miljöer är ofta tydligt avgränsade, till skillnad från ”verkligheten”. Det går att ganska snabbt lära sig navigera och röra sig i spelet. Detta upplever många av dessa elever som positivt och med handledning kan de överföra en del av dessa kunskaper till verkligheten.
• Uppdraget är tydligt. Spelet har ett tydligt mål som ska uppnås. Allt spelaren gör påverkar om detta sker eller inte.
• Feedbacken är omedelbar och ofta väldigt tydlig. Det är lätt för eleven att analysera vad som hade krävts för att komma vidare. Nya försök premieras ofta.
• Spelen upplevs ofta som roande vilket höjer motivationen, särskilt för elever som annars har svårt att se meningen med en uppgift.
• Elever med fysiska funktionshinder kan i spelmiljöerna delta på samma villkor som andra: avataren behöver inte ha samma hinder. Elever som har nedsatt syn, hörsel eller rörelseförmåga kan utnyttja de mulitmediala möjligheterna att använda andra sinnen.

Caroline Knorr har i sitt blogginlägg redogjort för hur elever med olika typer av funktionshinder kan utnyttja digitala spel. Hon föreslår och recenserar spel här.

Inlägg 8. Kön och identitet

Finns det någon anledning att diskutera de digitala spelen ur en könsaspekt? Ja, absolut! Det finns flera anledningar.

Stereotyper

Många spel uppvisar stereotypa bilder av män och kvinnor. De flesta männen har stora muskler och de flesta kvinnorna har en överdrivet stor byst och smal midja . Bara det är skäl nog att ta upp diskussionen; varför är det så?

Chad Hunter presenterar i ett blogginlägg ett antal stereotyper illustrerade med bilder. Läs det här:

Förslag: Låt eleverna först skriva ner de stereotypa drag de tror sig ha om de olika kategorierna. Visa sedan bilderna och jämför med elevernas förutsägelser. Vad stämde? Finns det spel som visar alternativ?

Manlig dominans?

De manliga spelarna är till antalet väsentligt fler än de kvinnliga, men det finns ingen forskning som tyder på att de skulle vara bättre. Det visar sig också att kvinnliga deltagare i interaktiva spel kan få svårt att hävda sig, hitta lagkamrater och bemötas seriöst (det ska också poängteras att det finns exempel på det motsatta, att de få kvinnliga deltagare som dyker upp på en scen tas emot med stor vänlighet och stöttas).

Det är också ett faktum att antalet manliga spelutvecklare är större än kvinnliga, vilket naturligtvis får konsekvenser för hur spelen utformas. Detta kan vi försöka påverka! Ett sätt är att låta ALLA elever, oavsett könstillhörighet, utforska de digitala miljöerna. Och varför inte också lära dem grunderna i att skapa spel?

Läs mer om tjejer och spelande i Hollie Pattisons inlägg på bloggen ”Liverpool girl geeks” här. På sidan finns också hänvisningar till youtube-klipp med kvinnliga spelare och spelutvecklare.

Alternera identiteten

Det finns ytterligare en möjlighet i spelens värld; att ta en helt annan identitet! Killen kan prova en kvinnlig spelare, den blyge kan låta sin digitala karaktär vara kaxig och utåtriktad! I skolan kan vi till och med uppmuntra till den typen av experiment och sedan diskutera dem. Kan vi foga något till vår egen identitet genom att prova något helt annat digitalt?

Förslag: Låt eleverna skapa en avatar som ligger så långt ifrån deras egen person som möjligt. Låt dem sedan vistas i en virtuell miljö och analysera om de bemöts på ett annat sätt än de är vana vid. Klassen kan också gemensamt skapa olika avatarer i en miljö och analysera samma sak. Är det olika i olika miljöer?  

Inlägg 7. Negativa aspekter på spelande

Min erfarenhet är att många av de elever som idag misslyckas med sina studier har ett problem med spelande som påverkar både deras nattsömn och deras koncentrationsförmåga. Jag minns själv en period under 80-talet då jag spelade Tetris så att jag såg spelpjäsernas formationer innanför ögonlocken så fort jag blundade! När jag tittade på textade program på tv visste jag vilken ”pusselbit” som krävdes för att textraderna skulle utgöra hela rader...

Spelberoende ÄR ett problem! Läs Folkhälsoinstitutets rapport här:

Så hur ska vi i skolan förhålla oss till detta? Jag menar att vi kan välja en av två vägar: fortsätta beklaga oss över detta faktum eller försöka hitta alternativa och positiva förhållningssätt. Genom att titta på spel med kritiska ögon och aktivt diskutera såväl fördelar som nackdelar kan vi höja elevernas krav på sitt spelande.

Förslag: se någon av filmerna nedan och diskutera med eleverna.

Här är ett vittnesmål från en före detta spelmissbrukare

Här är en dokumentär om ett kinesiskt ”boot-camp” för spelmissbrukare

Orkar du inte se hela? Här finns kortversionen. 

Exempel på frågor att diskutera:

• Känner de igen sig eller någon i sin omgivning?
• Varför blir vissa beroende?
• Hur vet man om man själv eller någon man känner spelar mer än de mår bra av?
• Hur bryter man det?
• Ska vi införa ”boot-camps” i Sverige?

Inlägg 6. Tävlingsmomentets vara eller icke vara

De flesta spel innehåller ett tävlingsmoment. För en del är detta en sporre, för andra en källa till känsla av misslyckande. Ytterligare andra låter tävlingsmomentet överskugga allt annat, exempelvis de pedagogiska aspekter vi så gärna vill tillföra. Jag kommer här att diskutera fällor, utmaningar och möjligheter med tävlande i undervisningen.

Nu tänker jag göra reklam: Läs Matthew Farbers bok Gamify your Classroom, (Peter Lang 2015)! Läs den, läs den, läs den! Farber har i sin bok intervjuat i princip alla som är ett namn inom spelande och lärande! Till deras mycket intressanta beskrivningar lägger han beskrivningar av sitt eget konkreta arbete. Varje avsnitt i boken avslutas med lektionsförslag, spelförslag och referenser till... ja, allt. Läs den sittande bredvid datorn så att du omedelbart kan kolla upp alla förslag!

Det finns olika typer av tävlande i spel: att vara snabbast, få i hop flest poäng, nå ett utsatt mål, slå ut flest motspelare eller vinna troféer, för att ge några exempel. Vilka lämpar sig mest i pedagogiskt syfte?

• Tävla mot sig själv. Det kanske vanligaste och lättaste för oss pedagoger att fokusera på. Eleven utför ett spel och noterar resultatet för att sedan försöka överträffa det. Det kan handla om hur många glosor man klarar i något av spelen som glosor.nu tillhandahåller. Eller hur lång tid man behöver för att klara alla uppgifter i en nivå
• Tävla i grupp. Här finns det möjligheter som jag kommer att återkomma till: i de virtuella världarna. Dessa låter elever att genom skapade avatarer tillsammans lösa problem de ställs inför, i konkurrens med andra lag.

Något som definitivt bör undvikas är spelsituationer där elevernas individuella resultat jämförs med andra elevers.

Spelens bedömning är nästan alltid formativ(se inlägg4)! De ger en omedelbar respons på spelarens agerande: spelaren har varit för långsam, har för många fel, inte tagit specifika faktorer i beaktande. Ofta är det enkelt för spelaren att utläsa vad som hade behövts för att komma vidare, vilket också sporrar till nya försök. Det är väl precis det här vi vill att de ska uppleva när vi ger dem feedback på uppgifter. Genom att studera spelens belöningssystem, och diskutera dem med elever, tror jag att vi kan lära oss mycket.

Det finns också spel utan tävlingsmoment. Då kan de kanske hellre definieras som ”lek” men upplevs inte desto mindre som lockande. 

Ett exempel på detta är Minecraft, en sorts digital lego-värld där deltagaren kan skapa egna miljöer, det kan vara spel men också andra typer. Det finns en variant särskilt utvecklad för skola, MinecraftEdu. Skolverket har en beskrivning av hur man kan arbeta i den miljön här. Googla för ytterligare tips, det finns hur mycket som helst!

Det dessa ”lekmiljöer” har gemensamt med spelen är att de väcker en lust att komma vidare, att ta reda på vad som kommer att hända härnäst.

Inlägg 5. Spelens och lekarnas sociala aspekter

Inlägg 5

Sociala förmågor

”When people learn to play computer games they are actually learning a new litteracy; understanding tho multimodal symbols and representations of meaning embeded within the game itself, and the cultural practices that surround it” (Gee 2003, Whitton s27)

Det diskuteras ofta huruvida digitala spel, inte minst de med våldsamma inslag, är skadliga så till vida att de ökar spelarens allmänna stressnivå, ökar toleransen för våld och inspirerar till egna våldshandlingar. Det finns emellertid ingen forskning som tyder på det. 

Tvärtom, de som regelbundet rör sig i digitala spelmiljöer tillsammans med andra tenderar att utveckla sin förmåga att interagera genom exempelvis problemlösning, att dela med sig av erfarenheter och ökar sin empati och lojalitet.

Simon Campanello redogör i sin blogg för en del forskning och bidrar med länkar. Läs här!

Naturligtvis finns det risk för att spelare, och kanske framför allt unga och oerfarna sådana, råkar illa ut genom att antingen själva bete sig illa eller råka ut för ”troll” vars enda nöje i livet tycks vara att kränka och kritisera andra. Oavsett vilket så är detta ännu ett skäl för oss i skolan att arbeta med och i den här typen av spel, att genom handledning och diskussionen stötta elevers utvecklande av sitt deltagande i interaktiva miljöer. En artikel från SVT nyheter att diskutera med elever finns här .

En sak är säker: idag erbjuder nätet många möjligheter till erfarenhetsutbyte och interaktion, både för nöjes skull och i mer professionella sammanhang. De individer som tidigt lär sig se digitalt samspel som ett naturligt inslag kommer att ha försprång på många plan.

Fortfarande inte övertygad? På skolverkets uppdrag refererar Stefan Pålsson till James Paul Gee, en av tungviktarna inom spelande och lärande. Läs inlägget ”Datorspel, socialt samspel och lärande” här!

Inlägg 4. Bedöma spelande?

Feedback

”The type of feedback provided in games i almost always formative (as opposed to summative); in that it provides timely information to the players that is intende to modify their behviours or performances ”(Whitton, s149).

Spelen har olika typer av feedback: poäng, uppflyttande till högre nivåer, spelaren ”dör” eller förlorar ett liv, ljud, animeringar, dekaler, extra liv och extra utrustning, för att nämna några. Men de har alla ett gemensamt – de är omedelbara. Och de lockar till omedelbara nya försök.

Formativ bedömning handlar om att ge feedback på ett sätt som visar vägen till utveckling. Men lockar den alltid till det? Det har visat sig att elever intresserar sig betydligt mer för det betyg som satts på en uppgift än för kommentaren som är kopplad till bedömningen, ofta me förslag på hur ett högre betyg skulle kunna uppnås. Det är min fasta övertygelse att vi har mycket att lära av hur spelutvecklarna arbetar med bedömning och feedback.

Ett beprövat sätt att ge positiv feedback är ”guldstjärnor”, under min skoltid utdelade i form av klistermärken i form av just guldstjärnor. Idag finns möjlighet att använda digitala dekaler, ”badges”. Vill du vet mer så föreslår jag att du läser mer på Mozilla open badges. Förutom möjligheten att använda dekaler, finns det en ”wiki” där användare delare med sig av idéer och ett diskussionsforum.

Också de virtuella världarna ger nya möjligheter för omedelbar bedömning. Felix Gyllenstig Serrao upplever att eleverna är mer öppna för dialog i en sådan. Läs mer här

Misslyckanden

Vi är många som har tillbringat alltför många timmar vid någon typ av spel. När vi misslyckas vill vi prova igen. Misslyckandet gav oss också en insikt i hur vi kan lyckas bättre nästa gång: lite snabbare där, ducka där, den stigen ledde ingen vart, jag behöver en sådan (pryl eller erfarenhet) för att komma vidare där. Så vi försöker igen. Och igen.

Tänk om vi kunde få våra elever att känna så här även i skolarbetet! ”Oj, bara X poäng på matteprovet – på det igen!” ” Otydlig röd tråd i den här uppsatsen – ha, det kan jag fixa i nästa försök! ” ”C på perspektivteckningen – om jag lägger till lite olika gröna nyanser...”. En i mina ögon av de mest lockande möjligheterna med att använda spel i undervisningen.

Betygskriterier

Många av de färdigheter som kan utvecklas med hjälp av spel, lek och speldesign kan tyckas svåra att bedöma enligt läroplanens mål och betygskriterier. Men tittar man igenom dem som finns det en mängd kriterier som mycket väl kan mätas i arbete med spel och lek. Ett axplock ur skolverkets formuleringar:

Eleven kan... ...tolka, ...framställa, ...formulera frågeställningar, ...presentera, ...jämföra, ..undersöka, ...resonera, ...beskriva, ...formulera sig, ...kommentera, ...diskutera.

Inlägg 3. Lek och spel som övergripande idé

Det finns flera sätt att använda lek och spel på i skolan. Ett sätt är att hämta tankar och uppslag från spelen och lekarna, ett annat sätt att faktiskt använda befintliga spel. Jag kommer friskt att blanda mellan olika infallsvinklar. Gemensamt är tanken att låta det lustfyllda i lek och spel ”smitta av sig” på lärandet och därmed främja att kunskaperna befästs.

Innan jag fortsätter vill jag poängtera att detta inte är något jag hittat på alldeles själv. Det har skrivits hyllmetrar (eller kanske borde omfånget snarare beräknas i digitala megabyte?) om spelandets och lekens positiva inverkan på inlärning. En av de böcker jag har läst är Nicola Whittons bok Digital Games and Learning – Research and Theory (Ruthledge 2014).

Den är kanske inte vad jag skulle kalla en ”sidvändare”, men den innehåller en matnyttig sammanfattning av vad forskning kring ämnet ”spelande och lärande” gett vid handen. Jag kommer att då och då referera till henne.

Färdigheter

Vilka färdigheter, användbara i skolans målformuleringar, kan övas genom lek och spel? Whitton återger några av dem i en lista (s35):

• problemlösning
• lateralt tänkande
• kreativitet
• empati
• kritiskt tänkande
• motoriska färdigheter
• spatiala färdigheter
• förmåga att planera
• strategiskt tänkande
• läsförståelse
• matematiskt tänkande
• logiskt tänkande
• minnesträning
• stavning
• faktakunskaper
• beslutsfattande
• samarbete
• sociala färdigheter
• att arbeta under press
• timing
• utnyttja tiden
• testa hypoteser

Utmaningar och problemlösning

Vad händer när en person påbörjar ett nytt spel? Jo, hen måste aktivera flera sinnen för att ”lösa koden”. Vilka handlingar leder till framgång och vilka leder till misslyckanden? Den som inte vågar ta risker kommer inte vidare i spelet, den som tar alltför stora risker förlorar. Är det inte så här livet ser ut? Ta risker, men inte alltför stora!

Whitton presenterar en lista över olika typer av problem som en spelare behöver lösa (s32), min redigering och översättning:

Typ av problem	Beskrivning av utmaningen	Typ av spel
kunskap	Att inneha fakta och information	Frågesportsspel
pussel	Testar logik och förmåga att se mönster, ofta med bara en tänkbar lösning	Pusselspel, äventyr
strategi	Innefattar planering, beslutsfattande, utvecklande av taktik	Strategispel, krigsspel, actionspel, äventyr
Lateralt tänkande	Kräver förmåga att knyta samman olika handlingar och föremål till en egen lösning	Äventyr, roll-spel
kreativitiet	Designa och tillverka nya föremål, estetiska och / eller funktionella	Virtuella världar, speldesign, konstruktionsspel
Fysisk utmaning	Rörelse, rytm, timing, koordination	Sport, fighting, rörelse-baserade
Social utmaning	Samarbete i grupp, förhandling, gemensamt beslutsfattande	Online spel, roll-spel, äventyr
Uthållighet	Tar tid och energi, men ofta enkla	Driva gård, mata fiskar

Visst finns det en hel del vi kan använda här!

Inlägg 2. Varför leka och spela i skolan?

”Seriousness seeks to exclude play, whereas play can very well include seriousness” (Klabbers, 2006, Whitton s115)

Hur kul får man ha i skolan? När mina elever klaga över att något är tråkigt brukar jag säga att vi inte är här för att ha kul, utan för att lära. Om vi sedan någon gång då och då har kul så är det bonus! Så hur mycket bonus kan vi få?

Det finns (förstås?) invändningar mot att leka och spela på lektionstid i skolan. Vad får eleverna egentligen ut av det? Hur kan spelandet motsvara ämneskrav och betygskriterier? Eleverna spelar ju ändå, kanske allt för mycket, på sin fritid, borde inte skolan vara ett seriöst alternativ? Är det inte mest killar som spelar, och i så fall, hur kommer tjejerna till sin rätt?

Bra frågor! Jag ska i de kommande inläggen argumentera för att vi ändå ska använda oss av lekens och spelens strukturer i undervisningen.

Lägg märke till att flera av de nedanstående påståendena innehåller det viktiga ordet ”kan”. När jag påstår att att spel och lek ”kan” göra olika saker, så förutsätter det ofta att det finns en pedagog med tydligt fokus vid spelarens sida. Tänk dig att du är den pedagogen!

Lek och spel kan utveckla många av de förmågor som läroplanen efterfrågar (inlägg 3).

Lek och spel kan utveckla elevers förmåga att lösa problem (inlägg 3).

Lek och spel kan förändra hur vi och våra elever ser på misslyckandets betydelse för att vilja prova igen (inlägg 4).

Lek och spel kan utveckla hur vi ser på feed-back och bedömning, inte minst den formativa (inlägg4).

Lek och spel kan utveckla våra elevers sociala förmåga att samspela, lära av andra och se hur de egna handlingarna påverkar kollektivet (inlägg 5).

Tävlingsmomentet i lek och spel kan ha en inspirerande inverkan, men måste hanteras med insiktsfull försiktighet (inlägg 6).

Många elever som idag lägger alltför mycket tid på digitala spel kan lockas att använda sitt spelande mer konstruktivt (inlägg 7)

Lek och spel kan utmana hur elever ser på den egna identiteten (inlägg 8)

Lek och spel kan erbjuda möjligheter för elever med olika typer av funktionshinder att delta i olika aktiviteter på ett mer jämlikt sätt och prestera på ett sätt som ger rättvisa till deras färdigheter (inlägg 9).

Att själv få utforma lek och spel kan utveckla elevers kunskap inom programmering och förmåga att se hur olika handlingar leder eller inte leder till ett önskat mål (inlägg10).

Är du med? Let's play!

Gör dessa inlägg till ditt eget spel genom följande poängsystem:

• Läsande av ett inlägg: 1p/st
• Klickande på en länk: 2p/st
• Klicka vidare på länkar som anges i länkar: 3p/st
• Ny tanke: 5p/st
• Sökande efter egna, fördjupande länkar: 5p/st
• Samtal med kollega/skolledare/föräldrar kring spelandets eventuella betydelse för inlärning 10p/st
• Prova ny tanke med elever: 15p/st
• Utveckla egna idéer inspirerade av spel och lek 20p/st

Kontrollera sedan ditt resultat i inlägg nummer 11!

Inlägg 1 Spelande och lärande

OK, kollegor och skolledare, en utmaning! Låt oss bli seriöst barnsliga! Jag tänker i de följande inläggen argumentera för att vi ska skippa allvaret och istället fokusera på att leka och spela!

Eller ja, nästan. Självklart ska vi inte skippa allvaret helt eftersom vårt uppdrag är det kanske på allvar viktigaste som någonsin funnits: att handleda morgondagens vuxna. Men vi har en hel del utmaningar att brottas med:

Fakta: Sverige uppvisar katastrofala resultat i PISA-rapporten och får kritik av OECD. Läs mer här

Fakta: Svenska elever uppvisar ofta bristande motivation då det kommer till studier. Läs mer här

Fakta: Skolverket är tydliga i vad som är skolans uppdrag. Ett av dem är ”att stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” Läs mer här

Fakta: Svenska skolan brottas med stora problem då det gäller arbetsmiljö, både för elever och lärare. Det finns både forskning och andra rapporter som visar på utvecklingsområden. Läs mer här

Och här. Eller varför inte här!

Fakta: Svensk skola har fortfarande mycket att arbeta med då det gäller att fånga upp och möta elever med olika typer av funktionshinder. Läs mer här

Fakta: Morgondagens vuxna förväntas vara ansvarstagande medborgare inte bara i det fysiska samhället utan också i det digitala. Läs mer här

Fakta: Jag har en del förslag på hur vi kan hantera en del av dessa utmaningar! Häng med!