Finns det någon
anledning att diskutera de digitala spelen ur en könsaspekt? Ja,
absolut! Det finns flera anledningar.
Stereotyper
Många spel
uppvisar stereotypa bilder av män och kvinnor. De flesta männen har
stora muskler och de flesta kvinnorna har en överdrivet stor byst
och smal midja . Bara det är skäl nog att ta upp diskussionen;
varför är det så?
Chad Hunter
presenterar i ett blogginlägg ett antal stereotyper illustrerade med
bilder. Läs
det här:
Förslag: Låt
eleverna först skriva ner de stereotypa drag de tror sig ha om de
olika kategorierna. Visa sedan bilderna och jämför med elevernas
förutsägelser. Vad stämde? Finns det spel som visar alternativ?
Manlig
dominans?
De manliga
spelarna är till antalet väsentligt fler än de kvinnliga, men det
finns ingen forskning som tyder på att de skulle vara bättre. Det
visar sig också att kvinnliga deltagare i interaktiva spel kan få
svårt att hävda sig, hitta lagkamrater och bemötas seriöst (det
ska också poängteras att det finns exempel på det motsatta, att de
få kvinnliga deltagare som dyker upp på en scen tas emot med stor
vänlighet och stöttas).
Det är också ett
faktum att antalet manliga spelutvecklare är större än kvinnliga,
vilket naturligtvis får konsekvenser för hur spelen utformas. Detta
kan vi försöka påverka! Ett sätt är att låta ALLA elever,
oavsett könstillhörighet, utforska de digitala miljöerna. Och
varför inte också lära dem grunderna i att skapa spel?
Läs mer om tjejer
och spelande i Hollie Pattisons inlägg på bloggen ”Liverpool girl
geeks”
här. På sidan finns också hänvisningar till youtube-klipp med
kvinnliga spelare och spelutvecklare.
Alternera identiteten
Det finns
ytterligare en möjlighet i spelens värld; att ta en helt annan
identitet! Killen kan prova en kvinnlig spelare, den blyge kan låta
sin digitala karaktär vara kaxig och utåtriktad! I skolan kan vi
till och med uppmuntra till den typen av experiment och sedan
diskutera dem. Kan vi foga något till vår egen identitet genom att
prova något helt annat digitalt?
Förslag: Låt
eleverna skapa en avatar som ligger så långt ifrån deras egen
person som möjligt. Låt dem sedan vistas i en virtuell miljö och
analysera om de bemöts på ett annat sätt än de är vana vid.
Klassen kan också gemensamt skapa olika avatarer i en miljö och
analysera samma sak. Är det olika i olika miljöer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar