De historiska referenserna i Johnsons och Libers artikel går tillbaka ända till Sokrates som lär ha sagt: “knowledge is not a collection of propositions to be passed on from teacher to pupil but rather a manner of being communicated through dialogue”. Dessa tankar har sedan utvecklats och bland annat så småningom resulterat i Beers VSM (Viable System Model). Modellen försöker illustrera de olika system som en människa använder för att hantera kunskaper. Fri översättning och tolking:
System 1: de aktiviteter, pusselbitar, som utgör kunskaperna
System 2: koordinering och planering av dessa aktiviteter
System 3: den individuella ”ansatsen” att ta sig an uppgiften
Dessa system bör PLE stötta. Det är dessutom önskvärt att följande system underhålls
System 4: registrera framsteg
System 5: självstyrning mot fokuserat mål
Till dessa system ska också lägga det antagande som ligger till grund för det mesta i artikeln: ”To model the psychology of learning includes the role of conversation”.
Utformaren av en PLS bör alltså ta allt ovan i beaktande.
Kommentar: Mycket av det som står i den här artikeln tycker jag är självklarheter som uttryckts på ett ovanligt omständigt sätt. Hur som helst, jag återkommer till en av mina numera uttjatade teorier, helt klart stammande från system nummer 3: vi har så olika behov! Personligen tycker jag att datorer och lärplattformar är fantastiska hjälpmedel vars fulla potential jag ännu inte lyckats överskåda. Dessa hjälpmedel kan hjälpa mig att rationalisera mina tids- och energiuttag så att jag också har kraft över att ”vara människa”. De sociala aspekterna, ”personaliseringen”, känner jag mig mer främmande inför. Jag upplever inte att jag har de behoven i den digitala världen.
Om jag i framtiden kommer att vara involverad i att stötta personer i upprättandet av en PLE kommer nog mitt fokus att ligga på det mer praktiska underhållet av system 1-5!
Artikel 3: Design trajectories: four experiments in PLE implementation, M van Harmelen
Artikeln Design trajectories (Harmelen) presenterar och diskuterar fyra “prototyper” av personliga lärmiljöer.
1. The Manchester PLE/VLE Framework. Den här plattformen utvecklades för att studenterna skulle kunna arbeta “off-line”. Det fanns en gemensam bas via skolan med material. Studenterna kunde sedan ladda ner delar av materialet för att arbeta självständigt med det tills de kopplade upp sig nästa gång. Innehållet styrs av kursledare.
2. Browser and Web2.0 services. Här användes helt enkelt browserns bokmärksfunktion till att märka ut för inläraren intressanta resurser i form av informationssidor, program, bloggar etc. Dessa kunde sedan sorteras i mappar efter innehåll. Styrs av användaren.
3. Strawberry. Ett tidsbegränsat projekt som hade som syfte att skapa en lärmiljö, styrd av användaren,men med en tydlig layout och möjlighet att skapa ”communities” där användare med gemensamma intressen enkelt kan mötas i diskussionsforum. Innehöll profilsida, blog, wiki och plats för olika medier/ informationskällor.
4. mPLE. En utveckling av Strawberry där användaren även ska kunna formulera och följa utvecklingen avsina mål. Här finns möjligheter från att kommentera á la Facebook till att göra och lägga ut animeringar. Tanken är att en miljon användare ska kunna använda plattformen för att öka möjligheterna till interaktivt utbyte av kunskaper och erfarenheter.
Kommentar: Artikeln skrevs 2008 och jag kan konstatera att den redan är aningen föråldrad. Inte i fråga om den summariska överblicken av utvecklingen, men det som här skissas upp som önskvärd utveckling är i dag verklighet. Jag kan ju se hur Moodle har utvecklats sedan jag fick en kortfattat introduktion för ett par år sedan. Våra ”digital natives” tror jag kommer att förvänta sig lärmiljöer som dessa. Intressant att följa.
Patterns of Personal Learning Environments , Scott Wilson
Wilson belyser i sin artikel ”Patterns of Personal Learning Environments”bland annat en del ”fällor” som kan finnas i utformandet av en lärmiljö. Wilson skiljer på lärmiljöns två huvudfunktioner: som ”Personal learning tool” och ”Learning network”. Han presenterar de problem som kan uppstå, allt ifrån att användare fastnar redan i utformandet av sina personliga presentationer till svårigheter att få användare att ”hålla en röd tråd”. Givetvis finns det också förslag på lösningar att tänka på vid uppbyggandet av en PLE.
Kommentar: Det här var intressant läsning, rekommenderas. Jag är ju på många sätt en skeptiker som ser problemen hopa sig. Just därför är det väldigt befriande när någon, mitt i allt ”Hallelulja” bestämmer sig för att ta tjuren vid hornen och faktiskt ta upp svårigheter. Visst, en del av ”lösningarna” känns en aning naivt hurtfriska, men öppnade i alla fall för mig en del dörrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar