Efter att ha läst den andra delen i boken känner jag mig ganska matt. Möjligheterna och utbudet tycks oändligt. Så många har gjort så mycket bra och spännande saker. Var ska jag haka på utvecklingen, vad kan jag bidra med?
Mitt i detta kaos är det ju ändå ganska självklart! Just för att det är ett så oändligt utbud så behöver vi verktyg för att hantera dem på ett konstruktivt sätt. En väl utformad lärmiljö som underlättar strukturerande, planering och dialog. Det är ju för detta jag läser den här kursen!
När jag ändå är i närheten av ämnet kan jag ju passa på och bidra med min tolkning av begreppen PLN (personal learning network) och PLE (personal learning environment). Innan jag läste alla inlägg tänkte jag så här: Ett nätverk är de resurser jag har omkring mig, i form av såväl personer som texter, filmer, uppslagsverk etc. Lärmiljön är däremot ”kartotoket” där jag kan sortera och lägga upp komponenter av nätverket så att det är hanterbart och lämpligt för uppgiften. Men nu är jag mindre säker… Någon påstår ju till och med att uttrycken är helt synonyma.
Roligt att läsa dina ord, och jag känner också igen mig när du funderar omkring var du ska haka på i utvecklingen. Vi blir verkligen översköljda av nya tillämpningar och idéer hela tiden, men det innebär ju också möjligheter!
SvaraRaderaHälsn
Peter