I fortsättningen tänker jag inte lägga så här mycket text på varje kapitel, utan spara de djupare diskussionerna till reflektionen. Just i den här reflektionen blir jag därför rätt överskådlig.
Utbildningsvärlden i alla dess former förändras ständigt. Det finns inget egenvärde i att behålla det gamla, men inte heller i att utan reflektion kasta sig över det nya. Som med alla pedagogiska metoder finns det inlärare som är som klippta och skurna för just det sättet, medan andra lär sig bättre på andra sätt.
För mig blir möjligheten erbjuda eleverna att arbeta på ett flexibelt sätt, genom att upprätta personliga lärmiljöer, ytterligare ett verktyg till lådan. Men det innebär inte att jag tänker kasta bort de gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar