I kapitel 4 handlar det bland annat om att skapa synergi mellan inlärare, mål och teknologi. Det som slår mig är den rasande fart utvecklingen går i. Alla nya versioner av programvaror som avlöser varandra. Jag har upplevt att det går (alltför) mycket energi och tid till att försöka hänga med. Tid som måste tas från eleverna. Om en lärare inte har tid att hänga med, hur ska h*n då aktivt kunna bidra till denna utveckling? Jag tror att det här bidrar till att många lärare ger upp och håller sig till sina läromedel.
En annan sak som tas upp i kapitlet är önskan att förvandla elever till ”prosumers”, (producers and consumers). Det låter ju så bra i teorin, men jag tycker inte alltid att man ska lägga på en inlärares axlar att bidra till diskussionen. Inte till en början, i alla fall. Jag vet ju hur en del sk ”dumma frågor” bemöts av andra elever. Och de är inte nådigare mot varandra över nätet. Och vuxna är inte ett dugg bättre än barn och ungdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar