kapitel 3

I det här kapitlet talas det mycket om förändrade förutsättningar. Två saker slår mig.

Det första är utttrycket ”Netgen”, det vill säga Nätgenerationen. Jag har haft dem som elever ett par år nu. De rör sig med större säkerhet än jag på nätet, söker snabbt och effektivt, skumläser och bläddrar vidare. De har nästan alltid tillgång till sin Facebook och chattar med varandra. Ofta till min stora frustration. När jag försöker varna dem för eventuell felaktig information tittar de på mig som om jag kom från en annan planet – det är för dem självklart att ta det mesta som skrivs med en nypa salt. De är inte, som jag, grundfostrade i att det som står skrivet är sant.

Detta för mig in på punkt nummer två: ”Filter then publish” kontra ”publish then filter”. Alltså: Tidigare har lärarens roll varit att genom sina ämneskunskaper först sålla (filter) i materialet, sedan presentera (publish) det för eleverna i form av föreläsningar eller målriktade frågor. Med nätet som hjälpmedel blir lärarens roll annorlunda. Nätet tillhandahåller nästan oändligt material (publish). Då blir lärarens roll snarare att hjälpa till med de verktyg som behövs för att sålla i allt som finns publicerat (filter). Med detta följer att läraren kanske inte nödvändigtvis behöver ha alla kunskaper inom ett specifikt ämne. Experten kan istället vara en extern källa via nätet.

Jag är lite kluven till detta. Jag ser att förändringarna redan är här och att den fantastiska resurs som finns på nätet måste användas på ett effektivt sätt. Men jag tror ändå att en lärare ska ha koll på sina ämnen. Om jag kommer till en föreläsningsdag eller anmäler mig till en kurs så räknar jag med att få ta del av föreläsarens kanske under många år insamlade kunskaper. Jag upplever också att just bredden i mina ämneskunskaper är en förutsättning för att kunna handleda elever som befinner sig på helt olika nivåer. Det här får jag klura vidare på!