"Creating a new theory is not like destroying an old barn and erecting
a skyscraper in its place. It is rather like climbing a mountain,
gaining new and wider views, discovering unexpected connections
between our starting points and its rich environment. But the point
from which we started out still exists and can be seen, although it
appears smaller and forms a tiny part of our broad view gained by
the mastery of the obstacles on our adventurous way up. "(Albert
Einstein, in Einstein & Infield, 1938, 158–9
Det här tror jag på. Därför kan jag, som jag tidigare sagt, bli så trött på forskare som försöker ersätta gamla insikter snarare än utveckla dem. Till detta hör också att jag har svårt att se att någon av de tidigare inlärningsteorierna egentligen spelat ut sin roll helt.
- The presentationla view (typ presentationssynvinkeln). Jag är av den bestämda åsikten att vi ofta behöver ha fått grunderna presenterade för oss innan vi kan ställa de intressanta frågorna. Att mer eller mindre passivt vara mottagare av information är inte särskilt roligt, men ofta svårt att undvika. Är vi motiverade är vi emellertid benägna att gå igenom ganska mycket ”tråk”. Moroten kommer när vi till vår förtjusning upptäcker att vi faktiskt behärskar informationen /kunskapen. Jag upplever att elever idag generellt har svårt att uthärda ”tråk”.
- The performance tutoring view (ja, hur översätta detta på ett vettigt sätt?) Jag kan inte se att inlärningssituationer fungerar utan någon sorts respons i form av förstärkning och bekräftelse från den som faktiskt har koll på kunskapsmålet.
- The epistemic engagement view (ytterligare en översättningsutmaning som jag ignorerar). Självklart ska kunskaper kunna placeras i en kontext. Däremot är jag inte säker på att en nybörjare inom ett område har möjlighet att göra det innan de första pusselbitarna fallit på plats. När jag läste franska hände det ibland att jag frågade min lärare om exempelvis orsaken till att vissa verb böjdes på ett sätt och andra på ett annat. Jag fick svaret ”därför att det är så”. Med det lät jag mig nöja. Hade hon i det läget börjat berätta om språkets historiska utveckling hade jag nog givit upp redan där och då. Sedan är det det här med ”autentiskt material som är meningsfullt för inlärarna”. Jag är helt säker på att det är avgörande för engagemanget, men inte lika säker på att det alltid är en framkomlig väg. Jag har haft elever, mest flickor, som fått höga betyg i grundskolan på att upprepade gånger, med viss variation i presentationsformen, berätta om sin kanin, hund eller vegetariska matlagning. Ofta önskar jag att dessa elever istället utmanats med för dem nytt material.
Däremot tycker jag att det är intressant med synen på inlärningskontexter. Egentligen är det så självklart, men jag har nog inte riktigt tagit in det: Dagens inlärare har inte bara sin lärare och varandra att fråga och utmana, utan en hel värld på nätet. Fascinerande!
Kort sagt: blanda och ge, klättra högre på berget utan att tappa dess fot ur sikte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar