Resultatinriktat tänkande - kapitel 3

Det tredje kapitlet i Ohlers bok, Digital storytelling as an educational tool, borde kanske ha varit två separata kapitel. I den första halvan diskuteras DST utifrån de relativt nya styrdokumenten för amerikanska skolor. I den andra behandlas fyra typer av ”literacy”; digital, art, oral, och written: DAOW.

...it behooves us to help them develop media that will generate as positive a digital footprint as possible (s53). Det här tycker jag är otroligt viktigt. Jag är en inbiten beskyddare av integritet, och jag tycker ibland att våra ungdomar är ganska vårdslösa med sin integritet på nätet. Vi vet ännu inte vad detta får för konsekvenser i framtiden. Fram tills dess tror jag att en av de största tjänsterna vi kan göra våra elever är att hjälpa dem att framställa sig på ett så positivt sätt som möjligt.

We will ask our students to create multimedia projects with no art or design help, yet would never consider asking them to write equations or essays without the help of specialists (s67). Ofta uppmanas lärare att inte vara rädda för att ”släppa loss” eleverna med de digitala verktygen – de lär sig fortare än vi. Och visst är det så, men jag tror ändå att det är av yttersta vikt att vi också månar om att visa goda exempel på multimediaprojekt som kan anses hålla god kvalitet.

Let me suggest some modest changes to the Common core. --- It would be most interesting to see what others in, say, an online research group devoted to this topic, might propose (s68). Det här tycker jag är en lockande tanke – varför inte låta en sådan grupp av forskare vara internationell?

In many ways, a memorable story and an effective unit of instruction are very simular (s72). Egentligen är det här så uppenbart: nästan alla berättelser har en tydlig intention att lära ut något. Rödluvans öden lär oss till exempel att vara misstänksamma mot främmande människor.

… the backward planning model: understand the goal first and then build a learning process that leads to it (s72). Det här är intressant! Jag har alltid varit tveksam inför problemlösning som pedagogisk metod. Framför allt har jag ofta upplevt att unga människor har svårt att utan förkunskaper formulera de där intressanta frågeställningarna som vi önskar. Om de däremot ställs inför inför ett faktum och sedan ombeds beskriva hur det uppstått tycker jag att det ofta händer spännande saker. Lägger jag sedan till en mer eller mindre avgränsad grupp mottagare blir det ännu roligare!

Businesses are desperate for the artistst's design eye an know-how to provide them a professional, effective presence on the web (s76). Detta om något är väl ett bra argument för att arbeta med DST! Vårt yttersta uppdrag är ju att förbereda våra ungdomar för den framtida arbetsmarknaden. De som inte har fått prova och utveckla dessa färdigheter kommer att hamna efter.

Most of Gardner's intelligences --- are important in the development of digital stories if we understand how to teach DST effectively (s82). Avslutningsvis en liten påminnelse om Gardners olika intelligenser. Jag tror precis som Ohler: DST utmanar och utvecklar fler färdigheter än många av de traditionella uppgifter skolan uppdrar sina elever.