Kreaitiskt (?) tänkande - kapitel 2

Kapitel 2 i Ohlers bok behandlar olika ställningstagande man som pedagog behöver beakta när man arbetar med DST.

Techosystem: Ecosystem with a t. It's the ecosystem created by humans consisting of digital technology, connectivity, and the flow of communication they facilitate (s18). Det här tycker jag är ett intressant och relevant förhållningssätt. Den digitala världen är på många sätt ett helt eget ekosystem med egna regler, möjligheter och begränsningar. Det är den här världen jag hoppas att mina elever ska känna sig helt bekväma i.

We expect to work harder to understand a poem than we do to understand an essey (s24). Värt att beakta! För visst är det så att när något har ett uppenbart artistiskt emballage så anstränger vi oss mer för att tolka innehållet. På gott och ont. För mina nuvarande elever, som alla har diagnos inom autismspektrat, är det ofta ett hinder som gör att det blir svårare att ta till sig innehållet. För andra (jag har i många år arbetat på det estetiska programmet) innebär det den utmaning som kanske behövs för att engagera sig på allvar. Det ”poetiska” inslaget kan alltså försvåra för vissa, underlätta för andra.

Creativity is a way of seeing the world; creatical thinking is a way of turning what you see into an original, thougtful product (s 35). Jag gillar verkligen förhållningssättet att blanda kreativitet och kritiskt tänkande. Många gånger upplever jag att det ena utesluter det andra, det är till exempel känsligt att kritiskt granska elevers kreativitet. Men när allt fler har tillgång till verktyg som utvecklar kreativiteten kommer också kraven på resultatet att hårdna. Detta ger nya pedagogiska utmaningar!

Don't let the perfect be the enemy of the good (s38). Jag upplever att många elever fastnar i sina egna förväntningar på att direkt, utan direkt träning, producera perfekta produkter. Det här tror jag också har att göra med att de konsumerar stora mängder digitala medier, där förstås mycket håller hög kvalitet. Jag tror att det är viktigt att vi tydligt visar våra elever att ”nu tränar vi”, tydligt avgränsat från ”nu presterar vi”. Med tanke på hur mycket av det som visas som faktiskt är uselt, går det nog att ändå få elever att efter lite träning känna stolthet över sina alster, även om de inte alltid är perfekta.

As our capability advance, so do our expectations (s46). Det här hänger ihop med citatet ovan. Jag funderar ofta över hur jag hade klarat mig i dagens skola. Om jag hade haft alla de möjligheter som dagens teknik erbjuder, hade jag, paradoxalt,förmodligen känt mig ganska hämmad. Samtidigt är det just det är som jag nu, som lärare, tycker är så lockande! De nya möjligheterna gör det möjligt för oss att öka förväntningarna på resultaten. Jag kan med stor tillfredsställelse konstatera att mina elever idag inte ”slipper undan” med en del av de enkla lösningar som jag klarade mig utmärkt med. Jag tror att detta, att vi i takt med nya verktyg generellt höjer förväntningarna på våra prestationer, är mycket positivt för framtiden.