Tankar kring den egna lärmiljöns komponenter

1.a. Min lista över de viktigaste egenskaperna för en PLE (Personal Learning Environment):

En PLE ska under lätta för inläraren att:

·         Överblicka och organisera kursinnehåll

·         Söka och validera information

·         Diskutera och interagera

·         Organisera insamlat material

·         Presentera och dela

·         Utvärdera och följa utvecklingen mot målen

För att detta ska bli effektivt krävs att verktygen tillåter:

·         Kommunikation

·         Interaktion

·         Personlig anpassning

För att detta ska fungera krävs att skolan har en öppen inställning till vad användaren kan ladda ner och använda.

1.b. Min personliga definition av begreppet PLE:

En PLE är en individuellt styrd sammansättning av verktyg som underlättar inlärning. Detta innefattar verktyg för kunskapsinhämtning, struktur, kommunikation och presentation.

2. Min beskrivning av den egna nuvarande PLEn:

·         Överblicka och organisera kursen: Lärplattform (Moodle i det här fallet, innehåller bl a kursbeskrivning, uppgifter, resurser, kalender); mindmap (X-mind, här skapar jag en översikt över moment och tänkbara resurser)

·         Söka och validera information: Wikipedia (fakta); youtube (tutorials); Delicious (egna och andras länksamlingar); Wikimedia commons (bilder), Google

·         Diskutera och interagera: mail; lärplattformens chatt och frågeforum*

·         Organisera material: Officepaketet ; mind-map

·         Presentera och dela: Officepaketet (word och pp); Jing; Blogger

·         Utvärdera: Lärplattformens översikt

* Jag använder sällan sociala medier i utbildningssammanhang även om jag tillåter och uppmanar mina elever att göra det. Jag upplever att många använder dessa för att formulera ögonblickliga och föga genomtänkta funderingar som jag inte har tålamod med. Bloggar och artiklar är ofta betydligt mer relevanta. Riktade frågeforum och direkt mail-korrespondens är ofta givande.

3. Hur kan web 2.0 användas för att omstrukturera och förbättra min PLE?

Söka och validera information: Information finns i näst intill obegränsad mängd. Svårigheten är att sålla i den. Web 2.0 tillåter oss att skaffa kontakter som alternativ och komplement till lärare i skolan. Dessa kontakter kan vara bloggar och wikis där inläraren kan följa utveckling inom ett område men också diskussionsforum där inläraren aktivt kan bidra med egna frågeställningar, funderingar och resultat. Bra länksamlingar (bokmärken) bidrar också till att snabbare hitta relevant information.

Diskutera och interagera: Möjligheten att interagera förflyttar inlärarens fokus från ren kunskapsinhämtning till att bearbeta innehållet på ett individuellt. Detta är en möjlighet jag borde ta vara på betydligt bättre!

Organisera material: Nu till en önskan jag haft länge men inte tagit tag i: Tidslinje. En personlig tidslinje, naturligtvis möjlig att koppla till andra tidslinjer, skulle kunna bidra till inlärarens möjlighet att själv se samband mellan olika delar av kursernas innehåll. En tidslinje kan också bevaras och byggas vidare på när inläraren fortsätter till nästa utbildningsnivå.

Presentera material: Att redogöra för kunskaper genom prov eller längre ”papers” känns allt mer föråldrat. Alternativa presentationsverktyg är utmanande och ställer ofta ganska stora krav på förmåga att bearbeta och sammanställa material. I livet efter skolan kommer också de flesta människor att hamna i situationer där förmågan att framställa en visuell presentation är viktig.

4. Några nyfunna web 2.0 applikationer

Jag har huvudsakligen koncentrerat mig på att hitta och prova tidslinjer och presentationsverktyg. Jag har också letat efter vettiga sätt att komma i kontakt med relevanta personer, dels för att ta del av deras kunskaper och dels för möjligheten att ha ett utbyte av idéer. Jag väljer att endast presentera godbitarna. De bortvalda verktygen uppvisar huvudsakligen två brister; de är dyra i fullversion och / eller innehåller mycket ”lull” som kan vara visuellt lockande men tar fokus från det pedagogiska syftet.

Den här sidan har varit otroligt givande: http://www.educatorstechnology.com/

Tidslinjen jag så småningom fastnade för är Dipity http://www.dipity.com/ , som jag tycker erbjuder de bästa funktionerna utan att kosta något. Den mycket användbara sidan http://www.readwritethink.org/ har, bland mycket annat, också en lättarbetad version.

När det gäller information och diskussion har Diigo https://www.diigo.com/ möjligheter som jag bara hunnit börja utforska, men jag är ganska säker på att det kommer att bli en favorit och ett av de forum där jag framöver hoppas kunna bidra mer aktivt. Mitt Google-konto kan också användas mer effektivt.

De olika presentationsverktygen är lätta att fastna i. Prezi https://prezi.com/ är favoriten vars zoomfunktion kan styras antingen av konstruktören eller av läsaren. Youtube är ett forum som jag också ser på med nya ögon.

5. och 6. En visuell presentation som beskriver strukturen på nuvarande och den förbättrade versionen, skapad i ett för mig nytt web 2.0 verktyg. .

Jag har använt mig av Prezi, ett presentationsprogram med zoomfunktion, se ovan. Enligt hemsidan ska det gå att skaffa ett fritt konto att använda i undervisningssyfte, men jag får upp en skylt som säger att kontot kommer att upphöra efter en prövoperiod på 30 dagar. Återstår att se vad som händer. Kul är det i alla fall!

Länk: http://prezi.com/_nfg2di2iw2h/?utm_campaign=share&utm_medium=copy&rc=ex0share

7. Vikten av PLE ur lärares och elevers perspektiv.

7.1. Hur PLE och Web 2.0-applikationer kan stödja och utveckla personligt lärande i och utanför skolan

Kunskapskraven förändras. ”Kunskap” är inte ett fast begrepp och fokus har flyttats från innehåll till hantering. Material och information finns i överflöd, den stora utmaningen är att validera, överblicka och sortera. Här kan en väl fungerande PLE vara skillnaden mellan att fastna i informationsbruset och kunna hantera det konstruktivt.

I ett utbyte med andra, till exempel genom en länksamling som Delicious och det mångfacetterade Diigo, kan en kunskapsinhämtare slippa leta i mer eller mindre dåliga / ytliga material.

Web 2.0 erbjuder olika typer av material, allt från Wikipedias torftiga men ofta matnyttiga artiklar till Youtubes otroliga utbud av mer eller mindre bra information. Men det finns något för alla. Jag har en del elever som fullkomligt låter sig slukas av djuplodande texter medan andra föredrar bildbaserade slide-shows. Många gånger kan också ett förenklat material vara vägen in i det mer komplexa. Elever kan arbeta med samma område men ändå använda olika källor.

Web 2.0 erbjuder alternativ till det traditionella skrivandet. Alla har inte ordet i sin makt. Jag arbetar med elever med autism och vet att det är en ibland oöverstiglig utmaning att sätta ord på tankar. Däremot kan ett berättande i bilder, tankekartor eller punktlistor underlätta.

Och det kanske viktigaste: Samlandet av kontakter och kunskaper i länksamlingar, tidslinjer och presentationer kan sparas och byggas vidare på när individen går vidare i sin kunskapsinhämtning.

7.2. Lärarens roll

Lärarens roll har på många sätt förändrats från att vara kunskapsförmedlare till att vara kunskapshandledare. Jag anser inte, i motsats till en del politiker och skolledare, att detta innebär att man kan göra avkall på ämneskunskaper hos en lärare, snarare tvärtom. Det otroliga utbudet kräver ofta en god ämneskunskap för att kunna valideras. Det är just i detta validerande, urval, som läraren spelar en allt större roll.

Lärare idag måste också inse att en del elever ligger långt före dem när det gäller att hantera digitala hjälpmedel. En del av det som förr ansågs vara fusk, att rådfråga andra, är idag en självklarhet för att kunna hålla sig uppdaterad. Det gäller bara att veta i vilka forum man ska ställa frågorna. Här har naturligtvis vuxna i allmänhet och pedagoger i synnerhet ett stort ansvar att uppmana till kritisk granskning av utbudet.

Något som poängterades på flera ställen i de angivna resurserna är också att dagens skola ska förbereda människor för arbetsuppgifter som kanske inte ens finns ännu. Detta understryker också vikten av att fokusera på att utveckla inlärarens förmåga att inhämta, kritiskt granska, bearbeta och förmedla kunskaper på ett individuellt anpassat sätt.

Jag refererar åter till en av mina nyfunna favoritsidor: http://www.educatorstechnology.com/ . En av flikarna heter ”The 33 digital skills every 21st century teacher should have”. Förutom listan, som jag tycker är värdefull i sig, finns förslag på verktyg som stöder varje område. http://www.educatorstechnology.com/2012/06/33-digital-skills-every-21st-century.html

7.3. Vilka möjligheter finns? Hur ska skolan anpassas?

Möjligheterna är frustrerande många. En traditionell lärobok har fördelen att den (i bästa fall) följer en kunskapskurva med ökande svårighetsgrad. Uppgifterna är kopplade direkt till kursmålen. Den friare informationsinhämtningen ställer höga krav på inlärarens förmåga att själv hitta samband och mönster och kunskapsförmedlarens förmåga att formulera uppgifter.

En av de stora fördelarna är att innehållet i PLEn kan finnas kvar och byggas vidare på, både innehålls- och strukturmässigt. Jag tror inte att särskilt många av oss äldre sparat gamla läroböcker för att återvända till dem.

De mobila enheterna möjliggör för användaren att arbeta på valfritt ställe, eller att komplettera sitt arbete i samma stund som en idé dyker upp. Uttrycket ”Kunskap bär man alltid med sig” har fått en ny innebörd…

Rent tekniskt finns flera utvecklingsområden. Jag har nu förmånen att arbeta på en skola där alla elever har en bärbar dator och alla är helt fria att använda vilka programvaror som helst. Om en oförsiktig nedladdning leder till datorhaveri har vi en fantastisk datatekniker som fixar det mesta. Men det är inte alla förunnat att ha det så. Så sent som våren -13 arbetade jag på en skola som var hårt styrd av det dataföretag som vunnit upphandlingen. Här måste elevernas utveckling på ett tydligt sätt vara av högre prioritet än den tekniska supportens bekvämlighet och konstnadseffektivitet.

Driftsäkerheten i de stora system skolan använder sig av måste vara prioriterad. Sedan nyår har vi på vår skola, i samband med ytterligare en omorganisation, drabbats av allt: Dexter (där närvaro, omdömen och betyg registreras) totalhavererade, vår lärplattform (It’s learning) tappade både grupper och innehåll och vår mail (First class) har bara fungerat en stund då och då. Kommunens server har varit utsatt för hackning vilket gjort att tillgången till internet stundtals varit obefintlig. Om användning av digitala resurser i skolan på allvar ska kunna växa måste dessa orosmoment minimeras.

Jag tror ändå att det här är vägen framåt. I ett, förhoppningsvis inte allt för avlägset, scenario tror jag på idén med ”flipped classroom”. Detta innebär att eleverna ges tid till att själva studera resurser inom ett ämne för att sedan använda tiden med läraren / gruppen till kvalitativa diskussioner där innehållet bearbetas från olika aspekter. De alternativa sätten att presentera kunskaperna på tror jag också kommer att bli allt viktigare att hantera.

Att hålla sig digitalt uppdaterad tar massor av tid. Det borde vara obligatoriskt att såväl lärare som inlärare under studietiden fick tid för relevant uppdatering av digitala resurser, inte minst den personliga PLEn.