3a och b, sammanfattning och resultat

Jag har utgått från de behov en elev på gymnasiet kan tänkas ha. Jag har inte gjort något försök att lösa hela skolans behov av lärmiljöer, utan mer funderat över ett sätt för individen att organisera sig. Den PLE jag förslår ställer inga särskilda krav på system eller webläsare och jag tror inte att ens den mest nitiske datatekniker skulle ha något emot att den används.

Som jag tidigare beskrivit består den personliga lärmiljö jag byggt upp av två delar.

Som yttre ram har jag valt ett program som heter X-mind. Det är ett fritt tankekartsprogram som går att anpassa nästan till det oändliga, bland annat genom att skapa länkar, lägga till filer och göra såväl skriftliga som muntliga kommentarer till materialet. Den ”färdiga” tankekartan kan antingen sparas på datorn, laddas upp mot X-minds hemsida eller föras över till minne. På Skolverkets PIM-sidor finns utmärkt handledning.

Den andra delen består av ett ”färdigt” koncept, nämligen flera av de komponenter som finns i ett konto hos Google. Här finns funktioner som mail, blogg, hemsida, prenumerationer, kalender och översättningshjälp till alla tänkbara språk. Det känns lite onödigt att ”uppfinna hjulet igen” när någon redan lagt så mycket jobb på att samla allt detta på ett i mina ögon förtjänstfullt sätt.

Enligt artikeln The Personal Learning Environment and the human condition: from theory to teaching practice av Mark Johnson och Oleg Liber bör en PLE stötta ett antal olika system för inlärning. Jag kommer här att gå igenom dem och hur jag tänkt under insamlandet av material.

System 1. Aktiviteterna, dvs själva stoffet som ska läras in. Här behöver inläraren ha tillgång till uppgifterna och relevant material för att lösa dem. I dagens mycket komplexa informationssamhälle duger knappast enbart en lärobok, utan inläraren behöver ofta ha tillgång till såväl ofta uppdaterad fakta som diskussioner som rör ämnet. Det är därför viktigt att inläraren enkelt kan hitta tillförlitlig information, lägga upp ett länkskafferi samt prenumera på inlägg i aktuella debatter.

I min PLE vill jag ha möjlighet att foga dokument som rör innehållet, exempelvis uppgiftsformuleringar, betygskriterier och de dokument inläraren arbetar med. Dessutom möjlighet att bygga upp ett länkskafferi och följa aktuella debatter, gärna tydligt förknippat med aktuell uppgift.

Resultat: I min PLE har jag lagt in: * länkar till kursbeskrivning och betygskriterier * Bifogat filer med uppgiftsformuleringar *länkar till sökmotorer, faktabaser och länksamlingar. Google Reader erbjuder dessutom ett enkelt sätt att följa olika typer av diskussionsforum eller prenumerera på artiklar.

System 2. Koordination. Detta enorma utbud kräver naturligtvis tydliga strukturer. En PLE bör därför innehålla både scheman, terminsplaneringar och egen kalender. Att skriva blogg kan också utgöra ett stort stöd för vissa inlärare vilket gör att en sådan möjlighet också är att önska.

Resultat: I min PLE finns möjlighet att foga alla möjliga typer av dokument. Dessutom erbjuder Google kalender många möjligheter att på olika sätt strukturera och dokumentera sin vardag. Google erbjuder också möjligheten att blogga.

System 3, Den personliga ansatsen. Det känns viktigt att inläraren är den som ytterst styr utformandet av sin PLE. Den ska inte begränsa den som vill ha mycket att arbeta med men inte heller lämna den mer oföretagsamma utan stöd.

Det är viktigt att PLEn erbjuder möjlighet till interaktion, dvs gör det möjligt för inläraren att själv delta i diskussioner.

Resultat: I min PLE finns i dagsläget länkar till facebook (kanske tveksamt, men jag vet också att många ungdomar använder den mer konstruktivt än vad vi vuxna kanske tror, exempelvis för att hjälpa varandra med skoluppgifter) twitter och Delicious, min nya favorit. Här går det förhållandevis lätt att hitta godbitar av information som någon annan redan har tagit sig tiden att sortera. Den som känner sig mogen bidrar själv. Dessutom erbjuder min PLE obegränsade möjligheter till utbyggnad.

System 4. Den egna utvecklingen. En PLE bör göra det möjligt att både följa, dokumentera och utvärdera utveckling. Kan och bör integreras med lösningen för system 2.

System 5: Självstyrning. Målet är naturligtvis att inläraren inte bara får med sig det tänkta kursinnehållet utan också möjlighet att förvalta och utveckla det. Här ska finnas möjlighet att ställa nya frågor men också stöd att hålla den röda tråden.

Resultat: Jag anser att tanke-kartsmodellen erbjuder just den här möjligheten att bygga vidare på de olika armarna i det oändliga, utan att för den skull tappa den enskilda bitens plats i helheten.

Då återstår bara det mest spännande: min presentation:

http://screencast.com/t/oJO42MRS1Bu