Positivt tänkande!

Jag kommer i de följande blogginläggen att kommentera Jason B Ohlers bok ”Digital storytelling in the classroom”som en del av kursen ”Digitalt berättande och kreativt lärande”. Dessa inlägg kompletteras av rapporter. I mina blogginlägg tänker jag vara 100% positiv! Bara fokusera på det som jag direkt tar till mig! Detta gör jag genom att återge och kommentera citat. I rapporterna tänker däremot jag inta en mer kritisk och akademisk hållning.

Håll i hatten, nu kör vi! 

Kapitel 1 ger en bakgrund till vad Digital Story Telling (DST) har betytt och kan betyda.

”Digital technology is assistive technology for the artistically challanged” (s 4). Det här tycker jag är värt att beakta. Den som är nyfiken till sin läggning ser möjligheter i allt. När nya verktyg dyker upp väcks nyfikenheten: hur kan jag använda det här? Den som är rädd backar. En av våra uppgifter som pedagoger är att hålla den här nyfikenheten vid liv. Även om vi själva aldrig kommer att bli ”digital natives”, måste vi göra allt för att bejaka och utveckla våra elevers vilja att anta de utmaningar de nya medierna erbjuder.

”We all get to tell our story in our own way.” (s4). Jag undervisar elever med neurologiska funktionshinder. De föredrar ofta andra arbetsmetoder än de konventionella. För att känna sig motiverade behöver de i stor utsträckning kunna relatera nya kunskaper till sina egna erfarenheter. Många har också svårt för att både tillgodo se sig och skapa stora textmassor. Detta gör att ”skolan”, i en vidare bemärkelse, ofta har svårt att mäta deras kunskaper. Jag tror att DST i stor utsträckning kan bidra till att dessa människor kan göra sin röst hörd på ett sätt som passar dem.

”The heartbeat of most good stories is conflict resolution” (s9). Egentligen tror jag att en lika relevant mening skulle vara: The heartbeat of learning is conflict resolution. Det här ringar in en pedagogisk kärnpunkt: nyfikenhet att lära väcks när vi på allvar vill utforska möjliga lösningar på ett problem. Inte bara konsumera dem.

”Focus on story first, technology second” (s15). Uppenbart kanske, men välformulerat. I min undervisning i ämnet svenska upprepar jag mantrat ”avsändare – meddelande – mottagare – respons” fast i en cirkel. En avsändare måste alltid vara medveten om vem mottagaren är och vilken respons man önskar från denne. Meddelandet (storyn) måste vara anpassat efter denna önskade respons. Om det då visar sig att den nya tekniken erbjuder goda möjligheter att göra just detta ska den naturligtvis användas – annars inte.

RSS

Jag har i den nyligen avslutade kursen "Tillämpad IT i skolan" uttryckt mig en aning skeptiskt om RSS-feeds. Just därför är det faktiskt ganska roligt att i denna nya kurs direkt konfronteras med mina fördomar!

Jag har just nu utfört de första vacklande stegen:

- Via layoutläget i min blogghanterare lagt till RSS-knapparna för att underlätta för "prenumeranter". 
- Skapat konto på Feedly för att kunna följa andras bloggar.

Ska också kolla att detta fungerar. Återkommer i alla frågor!

Min flippade film

OK, nästa utmaning!

Här kommer en flippad video som handlar om stilfigurer. Tanken är att eleverna ser den här filmen innan de kommer till lektionstillfället. Jag skulle med fördel kunna komplettera förarbetet med ett enkelt frågeformulär för att kontrollera om de förstått innehållet.

min podcast

min podcast

Portfolio med olika mediatyper

Just nu är uppgiften att prova olika sätt att lägga upp en digital portfolio. En av tillämpningarna vi ska prova är bloggformen. Jag tycker att det är en lysande idé.

Skapa struktur. Om jag lägger lite möda på att "tagga" inläggen ordentligt så är det lätt att hitta rätt ämne och därmed följa ett ämne, tema eller en progression. Djupare reflektion över detta utlovas i den kommande slutrapporten.

Men det gäller också att prova hur olika medier passar i de olika tillämpningarna. Alltså provar vi här:

Ljud: Detta är ett röstprov inspelat med hjälp av Quick Time Player och sparat i Mp3-format. Därefter la jag filen i Google Drive. Innan jag kunde exportera den till blogger så la jag med HTML-kod in en mediaspelare för ljud. Länk till hur detta kan göras finns här!

Tillägg: Jag har nu provat den här ljudfilen i olika browsers med ytterst varierande resultat. Ska fortsätta klura på det...

Bild: 

Bilden är högaktningsfullt lånad från Allan' blog:



Film: Här är en inbäddad film uppladdad från min egen Youtube-kanal:

Länkar: Ett par länktips här:

barkersthlm   en blog om flippat klassrum
edpuzzle        gör flippar av valfri film
 

Det här går ju som sagt hur bra som helst!

Tre provade tillämpningar

1. Tillämpningens egenskaper och vad som eventuellt gör den unik och särskilt användbar
2. Hur utvecklarna bakom tillämpningen menar att den kan användas
3. Din syn på hur tillämpningen kan användas i undervisning/lärande
4. Matcha tillämpningen mot Blooms digitala taxonomi för lärandemål. Beskriv kortfattat vilken nivå/vilka nivåer arbete med tillämpningen kan stödja. Motivera kort och exemplifiera.
5. Matcha tillämpningen mot SAMR-modellen. Motivera kort och exemplifiera.
6. Namnge något/några alternativ till tillämpningen

 A.      Ord- och begreppsträning www.glosor.eu

1.      Från början var min tanke att hitta ett bra program för att skapa flashcards. Jag tittade igenom många olika, men fastnade så småningom för glosor.eu. Detta är egentligen ett program främst för att skapa gloslistor, men det går även att använda för att göra begreppslistor, något som jag upplever att det finns ett stort behov av. Fördelarna med Glosor.eu är många. Det är helt gratis, lätt att använda och erbjuder många olika sätt att arbeta med orden. Dessutom har den huvudsakligen svenska användare och det är lätt att hitta övningar. Eleverna väljer först en ordlista och markerar de ord de vill arbeta med. De kan sedan göra olika övningar, allt ifrån enkel matchning till bilbanor, frågesport och ”hänga gubbe”.

2.      Sidan är tänkt för att träna inlärning av glosor i olika språk.

3.       Idag tenderar läromedlens texter att bli allt kortare. Ofta innebär detta att det som återstår är fyllt av för eleverna nya ord och begrepp. Om eleverna inför ett nytt ämnesområde, allt från medeltidens feodalsamhälle till geometriska figurer, först får öva in bärande begrepp, så underlättas förståelsen för texterna. Kan detta dessutom göras på ett lustfyllt sätt ökar det motivationen.

4.       Tillämpningen är användbar främst i de grundläggande, breda nivåerna i Blooms digitala taxonomi, Remebering och Understanding. Arbetet med att lära in termer / ord underlättas genom stimulerande uppgifter. När eleven har en fungerande terminologi underlättas naturligtvis även de övre, Applying, Analysing, Evaluating och inte minst Creating.

5.       I SAMR-modellen anser jag att tillämpningen mest motsvarar A, augmentation, en förbättring av processen. Att initialt arbeta med begrepp är naturligtvis inget nytt förhållningssätt, men om-linetjänsten erbjuder nya sätt att göra detta.

6.       Jag tittade igenom ett otal program för flashcards, bland annat Quizlet och Cobocards. Flera har en mer tilltalande grafisk design, men det kan också vara en pedagogisk nackdel. Om det händer för mycket ”spännande” på skärmen tas fokus lätt från uppgiften. De flesta har också en ”gratisversion”, men man behöver inte arbeta länge innan man inser att den bara är utformad som ett smakprov som ska inspirera till att köpa fullversionen.

B.      Tidslinje  www.dipity.com 

1.       Jag letade efter en tidslinje som skulle kunna fungera som samlare, och koordinator, av kunskaper från olika ämnesområden. Jag fastnade så småningom för Dipity. Fördelen med den är att den även i gratisversionen tillåter både flera olika tidslinjer med alla funktioner. Tidslinjerna går dessutom att dela och importera. Punkterna i linjen kan förses med olika typer av media, text, bild, film, grafik och ljud.

2.       Dipity vänder sig till alla. Det finns flera exempel på användning; inom skola, för story-telling, visuellt CV etc.

3.       Jag arbetar med elever med autism. De har ofta svårt att skapa sammanhang. En tidslinje tror jag skulle hjälpa till att visualisera hur händelser hänger ihop med varandra. Det är också ett verktyg för att sätta innehållet i olika kurser i ett sammanhang, tex litteratur, historia, samhällskunskap och teknisk utveckling. Mitt drömscenario är att elever börjar arbeta på sin tidslinje tidigt under skolgången och lägger till händelser vart efter som. Med hjälp av Dipity (och andra liknande program) kan man dela och ta del av andras tidslinjer. Det gör att ”hjulet inte behöver uppfinnas om och om igen”.

4.       I Blooms digitala taxonomi stödjer en tidslinje framför allt Understanding och Analysing. Förståelsen underlättas av det visuella tidsperspektivet. Om man tittar på de historiska händelser som omger tillblivelsen av ett litterärt verk kan det vara lättare att analysera dess betydelse. Men tidslinjen är också användbar i det kreativa steget. Det är ganska lätt att tänka sig uppgifter där ett skapande av en egen tidslinje, fylld av valfria medier, kan bli ett konstnärligt uttryck för kunskaper.

5.       Jag tycker att tidslinjen återfinns i samtliga nivåer i SAMR-modellen. Det har naturligtvis varit möjligt att tillverka olika typer av tidslinjer tidigare, men de program som finns underlättar den processen på många sätt. Den tillför nya sätt att tillföra olika medier och erbjuder naturligtvis utformandet av helt nya arbetsuppgifter. Det är just de här möjligheterna som gör att jag är så förtjust i idén.

6.       Det finns massor av digitala tidslinjer. Tiki-toki är en annan snygg tidslinje som i gratisversionen bara tillåter en linje. En drömlinje är Beedocs för mac, en tjusig 3D-linje som kostar en inte oansenlig summa. Ett enkelt alternativ är också den version som Readwritethink har.

C.       Presentationsprogram www.prezi.com

1.       Prezi är ett presentationsprogram med zoomfunktion. För ett par år sedan ramlade jag i ett helt annat sammanhang över ”Den nya biologin” och blev löjligt förtjust i sättet att presentera fakta. Jag är redan tidigare en flitig användare av tankekartor, men den extra finessen som Prezi erbjuder är just att ”lagren” av fakta avslöjas bit för bit och hierarkin mellan delarna blir tydlig. För elever som lätt blir stressade av alltför många ”trådar” eller för mycket text underlättar det mycket att kunna utforska saker ”en-sak-i-taget”, samtidigt som takten är helt styrd av användaren. Prezi tillåter infogandet av både text, bild, film, ljud, animeringar och grafer i presentationen. Presentationerna kan vara privata, offentliga eller delas via länk.

2.       Prezi vänder sig i första hand till personer som inom sitt yrke förväntas göra bra presentationer.

3.       I första hand tänker jag mig att jag som lärare kan lägga upp uppgifter i en Prezi, med inbakade förslag på fördjupningar och resurser. Men det finns fler sätt att arbeta. Man kan lägga upp en gemensam presentation som får växa vart eftersom eleverna bidrar med sina delar. Elever kan också göra egna redovisningar i programmet.

4.       I Blooms digitala toxonomi stödjer Prezi främst Understanding och Creating. En presentation kan vara uppbyggd på ett sätt som, genom både själva konstruktionen och innehållet, underlättar för eleven att se hur saker hänger ihop och hierarkin mellan delarna. När eleven skapar en egen Prezi finns stora möjligheter att skapa unika presentationer med många olika medier.

5.       I SAMR-modellen tycker jag att tekniken i det här fallet bidrar till Augmentation och Modification. Programmet är helt klart en utveckling av den tankekarta vi skulle kunna göra för hand, men zoom-funktionen gör att det går att styra fokus på ett nytt sätt.

6.       Jag hittade programmet när jag letade efter presentationprogram för uppgift 2 i den här kursen (jag använde det inte då, men utforskade och använde det för den visuella presentationen av uppgift 3). Det är ändå inte presentationsprogram jag i första hand skulle se som alternativ utan program för tankekartor. X-mind är ett enkelt program som både jag och mina elever använder då och då. 

Tankar kring den egna lärmiljöns komponenter

1.a. Min lista över de viktigaste egenskaperna för en PLE (Personal Learning Environment):

En PLE ska under lätta för inläraren att:

·         Överblicka och organisera kursinnehåll

·         Söka och validera information

·         Diskutera och interagera

·         Organisera insamlat material

·         Presentera och dela

·         Utvärdera och följa utvecklingen mot målen

För att detta ska bli effektivt krävs att verktygen tillåter:

·         Kommunikation

·         Interaktion

·         Personlig anpassning

För att detta ska fungera krävs att skolan har en öppen inställning till vad användaren kan ladda ner och använda.

1.b. Min personliga definition av begreppet PLE:

En PLE är en individuellt styrd sammansättning av verktyg som underlättar inlärning. Detta innefattar verktyg för kunskapsinhämtning, struktur, kommunikation och presentation.

2. Min beskrivning av den egna nuvarande PLEn:

·         Överblicka och organisera kursen: Lärplattform (Moodle i det här fallet, innehåller bl a kursbeskrivning, uppgifter, resurser, kalender); mindmap (X-mind, här skapar jag en översikt över moment och tänkbara resurser)

·         Söka och validera information: Wikipedia (fakta); youtube (tutorials); Delicious (egna och andras länksamlingar); Wikimedia commons (bilder), Google

·         Diskutera och interagera: mail; lärplattformens chatt och frågeforum*

·         Organisera material: Officepaketet ; mind-map

·         Presentera och dela: Officepaketet (word och pp); Jing; Blogger

·         Utvärdera: Lärplattformens översikt

* Jag använder sällan sociala medier i utbildningssammanhang även om jag tillåter och uppmanar mina elever att göra det. Jag upplever att många använder dessa för att formulera ögonblickliga och föga genomtänkta funderingar som jag inte har tålamod med. Bloggar och artiklar är ofta betydligt mer relevanta. Riktade frågeforum och direkt mail-korrespondens är ofta givande.

3. Hur kan web 2.0 användas för att omstrukturera och förbättra min PLE?

Söka och validera information: Information finns i näst intill obegränsad mängd. Svårigheten är att sålla i den. Web 2.0 tillåter oss att skaffa kontakter som alternativ och komplement till lärare i skolan. Dessa kontakter kan vara bloggar och wikis där inläraren kan följa utveckling inom ett område men också diskussionsforum där inläraren aktivt kan bidra med egna frågeställningar, funderingar och resultat. Bra länksamlingar (bokmärken) bidrar också till att snabbare hitta relevant information.

Diskutera och interagera: Möjligheten att interagera förflyttar inlärarens fokus från ren kunskapsinhämtning till att bearbeta innehållet på ett individuellt. Detta är en möjlighet jag borde ta vara på betydligt bättre!

Organisera material: Nu till en önskan jag haft länge men inte tagit tag i: Tidslinje. En personlig tidslinje, naturligtvis möjlig att koppla till andra tidslinjer, skulle kunna bidra till inlärarens möjlighet att själv se samband mellan olika delar av kursernas innehåll. En tidslinje kan också bevaras och byggas vidare på när inläraren fortsätter till nästa utbildningsnivå.

Presentera material: Att redogöra för kunskaper genom prov eller längre ”papers” känns allt mer föråldrat. Alternativa presentationsverktyg är utmanande och ställer ofta ganska stora krav på förmåga att bearbeta och sammanställa material. I livet efter skolan kommer också de flesta människor att hamna i situationer där förmågan att framställa en visuell presentation är viktig.

4. Några nyfunna web 2.0 applikationer

Jag har huvudsakligen koncentrerat mig på att hitta och prova tidslinjer och presentationsverktyg. Jag har också letat efter vettiga sätt att komma i kontakt med relevanta personer, dels för att ta del av deras kunskaper och dels för möjligheten att ha ett utbyte av idéer. Jag väljer att endast presentera godbitarna. De bortvalda verktygen uppvisar huvudsakligen två brister; de är dyra i fullversion och / eller innehåller mycket ”lull” som kan vara visuellt lockande men tar fokus från det pedagogiska syftet.

Den här sidan har varit otroligt givande: http://www.educatorstechnology.com/

Tidslinjen jag så småningom fastnade för är Dipity http://www.dipity.com/ , som jag tycker erbjuder de bästa funktionerna utan att kosta något. Den mycket användbara sidan http://www.readwritethink.org/ har, bland mycket annat, också en lättarbetad version.

När det gäller information och diskussion har Diigo https://www.diigo.com/ möjligheter som jag bara hunnit börja utforska, men jag är ganska säker på att det kommer att bli en favorit och ett av de forum där jag framöver hoppas kunna bidra mer aktivt. Mitt Google-konto kan också användas mer effektivt.

De olika presentationsverktygen är lätta att fastna i. Prezi https://prezi.com/ är favoriten vars zoomfunktion kan styras antingen av konstruktören eller av läsaren. Youtube är ett forum som jag också ser på med nya ögon.

5. och 6. En visuell presentation som beskriver strukturen på nuvarande och den förbättrade versionen, skapad i ett för mig nytt web 2.0 verktyg. .

Jag har använt mig av Prezi, ett presentationsprogram med zoomfunktion, se ovan. Enligt hemsidan ska det gå att skaffa ett fritt konto att använda i undervisningssyfte, men jag får upp en skylt som säger att kontot kommer att upphöra efter en prövoperiod på 30 dagar. Återstår att se vad som händer. Kul är det i alla fall!

Länk: http://prezi.com/_nfg2di2iw2h/?utm_campaign=share&utm_medium=copy&rc=ex0share

7. Vikten av PLE ur lärares och elevers perspektiv.

7.1. Hur PLE och Web 2.0-applikationer kan stödja och utveckla personligt lärande i och utanför skolan

Kunskapskraven förändras. ”Kunskap” är inte ett fast begrepp och fokus har flyttats från innehåll till hantering. Material och information finns i överflöd, den stora utmaningen är att validera, överblicka och sortera. Här kan en väl fungerande PLE vara skillnaden mellan att fastna i informationsbruset och kunna hantera det konstruktivt.

I ett utbyte med andra, till exempel genom en länksamling som Delicious och det mångfacetterade Diigo, kan en kunskapsinhämtare slippa leta i mer eller mindre dåliga / ytliga material.

Web 2.0 erbjuder olika typer av material, allt från Wikipedias torftiga men ofta matnyttiga artiklar till Youtubes otroliga utbud av mer eller mindre bra information. Men det finns något för alla. Jag har en del elever som fullkomligt låter sig slukas av djuplodande texter medan andra föredrar bildbaserade slide-shows. Många gånger kan också ett förenklat material vara vägen in i det mer komplexa. Elever kan arbeta med samma område men ändå använda olika källor.

Web 2.0 erbjuder alternativ till det traditionella skrivandet. Alla har inte ordet i sin makt. Jag arbetar med elever med autism och vet att det är en ibland oöverstiglig utmaning att sätta ord på tankar. Däremot kan ett berättande i bilder, tankekartor eller punktlistor underlätta.

Och det kanske viktigaste: Samlandet av kontakter och kunskaper i länksamlingar, tidslinjer och presentationer kan sparas och byggas vidare på när individen går vidare i sin kunskapsinhämtning.

7.2. Lärarens roll

Lärarens roll har på många sätt förändrats från att vara kunskapsförmedlare till att vara kunskapshandledare. Jag anser inte, i motsats till en del politiker och skolledare, att detta innebär att man kan göra avkall på ämneskunskaper hos en lärare, snarare tvärtom. Det otroliga utbudet kräver ofta en god ämneskunskap för att kunna valideras. Det är just i detta validerande, urval, som läraren spelar en allt större roll.

Lärare idag måste också inse att en del elever ligger långt före dem när det gäller att hantera digitala hjälpmedel. En del av det som förr ansågs vara fusk, att rådfråga andra, är idag en självklarhet för att kunna hålla sig uppdaterad. Det gäller bara att veta i vilka forum man ska ställa frågorna. Här har naturligtvis vuxna i allmänhet och pedagoger i synnerhet ett stort ansvar att uppmana till kritisk granskning av utbudet.

Något som poängterades på flera ställen i de angivna resurserna är också att dagens skola ska förbereda människor för arbetsuppgifter som kanske inte ens finns ännu. Detta understryker också vikten av att fokusera på att utveckla inlärarens förmåga att inhämta, kritiskt granska, bearbeta och förmedla kunskaper på ett individuellt anpassat sätt.

Jag refererar åter till en av mina nyfunna favoritsidor: http://www.educatorstechnology.com/ . En av flikarna heter ”The 33 digital skills every 21st century teacher should have”. Förutom listan, som jag tycker är värdefull i sig, finns förslag på verktyg som stöder varje område. http://www.educatorstechnology.com/2012/06/33-digital-skills-every-21st-century.html

7.3. Vilka möjligheter finns? Hur ska skolan anpassas?

Möjligheterna är frustrerande många. En traditionell lärobok har fördelen att den (i bästa fall) följer en kunskapskurva med ökande svårighetsgrad. Uppgifterna är kopplade direkt till kursmålen. Den friare informationsinhämtningen ställer höga krav på inlärarens förmåga att själv hitta samband och mönster och kunskapsförmedlarens förmåga att formulera uppgifter.

En av de stora fördelarna är att innehållet i PLEn kan finnas kvar och byggas vidare på, både innehålls- och strukturmässigt. Jag tror inte att särskilt många av oss äldre sparat gamla läroböcker för att återvända till dem.

De mobila enheterna möjliggör för användaren att arbeta på valfritt ställe, eller att komplettera sitt arbete i samma stund som en idé dyker upp. Uttrycket ”Kunskap bär man alltid med sig” har fått en ny innebörd…

Rent tekniskt finns flera utvecklingsområden. Jag har nu förmånen att arbeta på en skola där alla elever har en bärbar dator och alla är helt fria att använda vilka programvaror som helst. Om en oförsiktig nedladdning leder till datorhaveri har vi en fantastisk datatekniker som fixar det mesta. Men det är inte alla förunnat att ha det så. Så sent som våren -13 arbetade jag på en skola som var hårt styrd av det dataföretag som vunnit upphandlingen. Här måste elevernas utveckling på ett tydligt sätt vara av högre prioritet än den tekniska supportens bekvämlighet och konstnadseffektivitet.

Driftsäkerheten i de stora system skolan använder sig av måste vara prioriterad. Sedan nyår har vi på vår skola, i samband med ytterligare en omorganisation, drabbats av allt: Dexter (där närvaro, omdömen och betyg registreras) totalhavererade, vår lärplattform (It’s learning) tappade både grupper och innehåll och vår mail (First class) har bara fungerat en stund då och då. Kommunens server har varit utsatt för hackning vilket gjort att tillgången till internet stundtals varit obefintlig. Om användning av digitala resurser i skolan på allvar ska kunna växa måste dessa orosmoment minimeras.

Jag tror ändå att det här är vägen framåt. I ett, förhoppningsvis inte allt för avlägset, scenario tror jag på idén med ”flipped classroom”. Detta innebär att eleverna ges tid till att själva studera resurser inom ett ämne för att sedan använda tiden med läraren / gruppen till kvalitativa diskussioner där innehållet bearbetas från olika aspekter. De alternativa sätten att presentera kunskaperna på tror jag också kommer att bli allt viktigare att hantera.

Att hålla sig digitalt uppdaterad tar massor av tid. Det borde vara obligatoriskt att såväl lärare som inlärare under studietiden fick tid för relevant uppdatering av digitala resurser, inte minst den personliga PLEn.